Nytt hopp för artrossjuka

– Den kommer att vara ett bra stöd i vår bedömning av om det är en arbetsskada, säger Edvard Lidén som är ansvarig för den medicinska kvaliteten i de utlåtanden som görs av Försäkringskassans medicinska rådgivare. 

Artros är en förslitning av brosket i led­erna och drabbar en stor del av befolkningen och medför smärta och stelhet i lederna. Mellan tio och 25 procent anses ha någon form av sjukdom­en. Men för de personer som drabbas har det inte varit enkelt att få varken sjukpenning eller arbetsskade­ersättning, till exempel livränta vid inkomstförlust. 

–  Man kan säga att det har varit så gott som kört att få ersättning när man har artros, säger Kommunals förbundsjurist Phillip Eldon.

LÄS OCKSÅ: Utsliten städare fick rätt

Det har funnits forskning som visat sambandet mellan dålig arbetsmiljö och artros, men den kunskapen har inte varit så spridd. Artros har betraktats som en ålderskrämpa, även av Försäkringskassan.

– Försäkringskassan anser ofta att artrosen beror på åldersförändringar och gör inte någon djupare analys av personens arbetsmiljö, säger Phillip Eldon.

Men nu tänds ett litet hopp för personer som lider av artros, framför allt de med smärta i knän och höfter. Nyligen kom SBU, Statens Beredning för Medicinsk och Social Utvärdering med en sammanställning av den forskning som finns. Den visar att det finns ett tydligt samband med att arbeta mycket på knä eller på huk, eller lyfta tungt. Men också fysiskt tungt arbete har visat sig kunna orsaka artros. För att få ersättning för arbetsskada krävs att det finns vetenskaplig kunskap om att en viss arbetsmiljöfaktor kan orsaka, försämra eller påskynda vissa besvär. Det som nu bevisas i SBU-rapport­en, en rapport som Försäkringskassan ska utgå ifrån när de fattar beslut. Hur mycket  och länge en person ska ha varit utsatt för de arbetsmoment som kan leda till sjukdom – det som kallas exponering, har också betydelse. 

Edvard Lidén håller med om att Försäkringskassan hittills fokuserat för mycket på åldersförändringar.

– Det som är avgörande är om exponeringen har varit i tillräcklig omfattning. Nu finns det oerhört mycket välgjord forskning som vi kan gå på, säger han.

Men även om de nya forskningsbevisen väcker hopp om att fler kan få ersättning för arbetsskada, återstår det största hindret – att många aldrig kommer så långt att de får sitt fall prövat. Orsaken är alliansregeringens förändring av sjukförsäkringen 2008. Då tog man bort möjlighet­en att få tidsbegränsad sjukersättning. Det hade varit en naturlig tidpunkt för att pröva rätten till livränta, som en person kan få när en sjukdom antas medföra att arbetsförmågan är nedsatt i minst ett år. Förändringen har lett till att arbetssjuka ofta inte prövas för livränta förrän de är aktuella för permanent sjukersättning, något som i dag är ovanligt.

– Kommer man väl till sakprövning får 40 procent rätt, säger Edvard Lidén.