Mammor är fortfarande oftare hemma med sjuka barn än pappor. Det är ett lika stort jämställdhetsproblem som att inte dela lika på föräldraledigheten, om inte ännu större. Föräldraledigheten varar under en kortare period när barnen är små, medan vård av sjuka barn fortsätter tills barnen fyller 12 år. Vad är det som gör att kvinnorna fortfarande oftast är hemma med sjuka barn? Det borde vara så enkelt att dela, om det finns två vårdnadshavare. Det går inte att säga att mäns arbete är viktigare än kvinnors eller att barnets samvaro med en förälder är viktigare än med båda, om två föräldrar finns. Tvärtom är det viktigt för både barnet och familjen som helhet att det går lika bra att vara hemma med båda föräldrarna.

En anledning till att det ser ut som det gör är synen på föräldraskap, som grundas redan innan barnet är fött. Under graviditeten, den första tiden med barnet och vid besöken på BVC är det oftast den som burit bebisen i magen som är i fokus. Perspektivet verkar även finnas hos arbetsgivare som i många fall är mer toleranta när kvinnor är hemma än om män är det. Om det ska kunna bli förändring krävs det att både kvinnor, män och arbetsgivare bestämmer sig för att agera annorlunda. Arbetsgivare bör direkt då en anställd berättar att den ska bli förälder säga ”grattis, då ska vi börja planera för din föräldraledighet” oavsett om den blivande föräldern är en kvinna eller en man. När barn blir sjuka bör chefen vara hemma varannan gång oavsett om hen är en man eller en kvinna. Det räcker inte med att säga att det är viktigt att dela, det gäller att föregå med gott exempel. Goda strukturer på arbetsplatser behöver skapas i ledningsgruppen för att sedan genom aktivt handlande kunna spridas ut i organisationen.

Relationen mellan barn och förälder börjar redan i magen och fortsätter att växa varje dag såväl när barnen är friska som då de är sjuka. Denna höst är det dags för förändring av den dystra statistiken. Börja redan i dag genom att från och med nu ta varannan vabbdag, hålla koll på dagarna och se att ni verkligen delar lika. Prata med de som har barn på din arbetsplats så att ni kan stötta varandra att göra lika. Först om många gör samma sak kan det bli verklig förändring.

 

Illustration: Magnus Bard