Samhällets skyddsnät håller inte. Även den som har utbildning och bor i Stockholms innerstad kan drabbas av fattigdom. Bli utan glödlampor, toapapper och tamponger. Det räcker att bli sjuk, inte kunna ta frilansuppdragen, komma efter med räkningarna, låna av vännerna men ändå få betalningsanmärkningar. Sedan gå på soc.
Charlotta von Zweigbergk har skrivit en bok om fattigdom. Ämnet är hur viktigt som helst. Mer angeläget än någonsin. Men perspektivet skaver. Utgångspunkten är allt för mycket medelklass. Alldeles för många har aldrig kommit i närheten av det huvudpersonen saknar. Konsert- och utlandsbesök finns inte på kartan. Och har aldrig gjort det.
