Jag har under många år uppskattat Åsa Ericsdotters prosalyriska böcker som med lekfullt språk gestaltat svåra saker som relationer och ätstörningar. ”Epidemin” är en helt oanad vändning i hennes författarskap, en dystopisk thriller om ett Sverige där vikthetsen gått helt överstyr.
Ett populistiskt parti vid namn Hälsopartiet har fått regeringsmakten och politiken går endast ut på att svenskarna ska bli smala. Åtgärderna är många: överviktiga barn går i specialklasser där hela dagarna ägnas åt idrott och näringslära, personer med för högt FMK (fettmuskelkvot har ersatt BMI) förlorar sina jobb och överviktiga betalar högre skatt. Bantningspreparat och magsäcksoperationer är i stället subventionerade, även nyfödda barn till överviktiga opereras.
I ett rikt persongalleri möter vi bland andra Rita som tynar bort i anorexi, överviktiga Gloria som försvinner spårlöst och statsministern Johan Svärd som funderar ut nya sätt att få ”bättre siffror”. Mest kretsar berättelsen kring sjuksköterskan Helena som förlorat jobbet på grund av sin övervikt och flyr med sin dotter till en stuga på landet. Där möter hon forskaren Landon som även han riskerar uppsägning.
Riktigt hemskt blir det när överviktiga svenskar hämtas med lastbil. Vad som händer sedan ska jag inte avslöja men det är draget till sin spets och känns tack och lov inte som något som skulle inträffa i Sverige. Å andra sidan har det historiskt funnits politiska ledare i världen som velat utrota människor som inte passar i deras idealsamhälle.
Här är den dramatiska handlingen i fokus och Ericsdotters språk från tidigare böcker har ersatts av ett rakt och enkelt, vilket förvisso passar en bok av det här slaget och sannolikt lockar andra läsare. Det är en riktig bladvändare med nerv, jag vågar knappt lämna boken. Och framför allt är den ett viktigt inlägg i en tid då hälsohetsen gått för långt, och all politik som beskrivs i boken känns tyvärr inte helt otänkbar. Sockerskatt kanske är första steget?
