Henrik tog sig ur spelberoendet

Det närmade sig jul 2013. Henrik hade inte en krona på kontot. Huset var belånat och räkningarna hos kronofogden. Också Jennys konto var tomt och ett antal lån tagna i hennes namn. Men om detta visste hon ingenting. Ännu.

– Jag skulle betala hundra kronor till doktorn men hade ingen täckning. Jag trodde att kortet var ur funktion. Det fanns inte i min världsbild att det var tomt. Att Henrik hade gjort detta.

Drygt två år senare sitter de i huset de nästan förlorade. På väggarna trängs reseminnen med foton från bröllopet och av familjen. Utanför fönstret finns trädgård med uteplats och lite längre bort skog och hav. 

– Så nära att vi förlorade allt, säger Henrik och Jenny nickar. 

LÄS OCKSÅ: Spelberoende kan ses som sjukdom

Tack vare lån från Jennys släktingar, värdeökning på huset och att de båda har bra jobb, hon som undersköterska inom hemtjänsten och han som lagerarbetare och klubbordförande inom livsmedelsindustrin, lyckades de ta sig på fötter och vågar nu se framåt. Men vägen dit har varit lång.

– Jag började spela på trav redan i tonåren, berättar Henrik. Så småningom blev det alla dagar i veckan. Det gjorde att jag redan som tjugoåring började skämmas för mitt spelande.

Även om han tonade ned sitt spel- och sportintresse var det ingen hemlighet när han träffade Jenny. Hon tyckte att det var okej, om än lite tråkigt.

– Lördagen var alltid vigd åt spel. Skulle vi göra något måste det bli efter klockan 15.00 när spelet var inlämnat.

”Jag började undra varför han var så beskyddande mot sin telefon. Till slut trodde jag att han hade en kärleksaffär.”

Men precis som vilket beroende som helst krävdes allt större summor för att ge samma kickar. Henrik började låna pengar, i hemlighet satt han uppe om nätterna med online-spel och med smart­phonens intåg kunde han spela var och när som helst.

– Jag började undra varför han var så beskyddande mot sin telefon, berättar Jenny. Till slut trodde jag att han hade en kärleksaffär. Men han verkade så uppriktigt oskyldig att jag trodde honom. Och det hade han ju inte heller, inte med en människa.

Så småningom tyckte dock Jenny att även det spel­andet som hon såg tog för stor plats i deras liv och ställde ett ultimatum: ”Sluta spela annars är vårt äktenskap slut”. Henrik lovade och försökte men utan att lyckas. I  stället blev insatserna högre och lånen djärv­are. Att han hade hand om parets ekonomi underlättade, att han dessutom i sin roll som facklig, var van vid att förhandla och att lägga ut texten, var en tillgång när han förde Jenny bakom ljuset. 

– Henrik hade bra förklaringar på allt: Var han hemlighetsfull berodde det på att han planerade en överraskning. Saknade vi pengar kunde han visa räkningar och kvitton, berättar hon.

Inkassokraven öste in genom brevlådan men Henrik såg till att de aldrig nådde Jenny och eftersom en del vinster också trillade in hankade han sig fram. Ända tills den där julen 2013. Henrik mådde fruktansvärt dåligt. Skötte sitt jobb, men var ett ras inuti. 

– Jag visste att det var kört. Men så ville jag att vi skulle fira en sista jul tillsammans. Jag sålde och pantade det jag hade. Vi köpte julklappar, vi firade jul och nyår. Jag var oerhört rädd.

”Jenny har fått tillbaka tilliten till mig. Jag får pengar när jag behöver och redovisar sedan alla inköp mot kvitton.”

I januari i samband med att Henrik var på jobbresa fick Jenny till sist kravbreven i sin hand. När han kom hem konfronterade hon honom. Det blev börj­an på ett nytt liv tack vare ekonomisk hjälp från Jennys familj. Men med hjälpen fanns också krav: Jenny skulle sköta all ekonomi och Henrik måste spärra sig på alla spelsajter och dessutom lämna ifrån sig sitt kontokort.

– Först kändes det jobbigt. Jag är ju vuxen. Men nu tycker jag bara att det är skönt. Jenny har fått tillbaka tilliten till mig. Jag får pengar när jag behöver och redovisar sedan alla inköp mot kvitton.

I villkoret ingick också att de skulle söka hjälp hos Spelberoendes förening. Där fick de båda stöd och verktyg för att gå vidare och också vissheten om att de inte är ensamma. I dag jobbar Henrik där ideellt som förebyggare och sitter även med i styrelsen. Det som driver honom är framför  allt att skapa opinion för en reglerad spelmarknad och bättre hjälp för drabbade.

Som ett led i Henriks rehabilitering har han och Jenny valt att vara helt öppna. Dels för att det är lättare att stå emot frestelser om alla vet, dels för att visa att de inte skäms. Jenny har fått en del kommentarer att hon borde lämna Henrik. Men hon har varit modig nog att stanna kvar och i  dag är deras relation stark. 

– Jag blev kär i en man som har ett spelberoende. Hur bra är han inte då nu, när han har slutat spela?