”Kärleken” kom ut i Frankrike 1971 och ges nu ut på svenska i en fin översättning. Det är en roman som kan läsas mer som en dikt då den inte har det som ofta kännetecknar romaner, en egentlig handling. När jag har konstaterat det lyckas jag njuta av boken.

En gravid kvinna befinner sig på en strand. Två män likaså. De rör sig ständigt från och till varandra. Vad har de för relation till varandra? Duras är en svår författare på så vis att det hela är vagt, vi får knappt några svar. Ändå finns en stor dramatik: en ska föda, en vill ta sitt liv.

Det finns en spänning i de korta meningarna, upprepningarna, den ofullständiga dialogen. Om man bara kan låta sig flyta med i språket, som i havsvågor, så kan upplevelsen bli väldigt stor.