Vad var mest intressant i statens syn på arbetstiden under 1900-talet?

– Fritiden har setts som en del av välfärden, något som staten kan och bör ge sina medborgare men eftersom arbetet också är motorn i välfärden blir fritiden även ett hot mot den samma. Det där dilemmat är jättespännande att studera närmare. Man skulle kunna tänka sig att arbetstiderna är en fråga för parterna på arbetsmarknaden, men genom att på laglig väg förkorta arbetstiden har man ingripit i relationen mellan arbete och kapital.

Hur har synen på arbete och fritid förändrats över tid?

–Arbetstidsfrågan har gått från statens ansvar att skydda arbetaren från att bli utnyttjade på arbetsmarknaden till att formuleras som ett konsumtionsval som arbetaren kan göra. När individens egen makt över fritid och arbetstid värderas högre än en lagstadgad kortare arbetsdag dödförklaras alla reformer som handlar om sänkt arbetstid.

Att arbetstiden skulle vara ett konsumtionsval gäller väl inte så många?

– Hela individualiseringen kan man ju se som ett rätt så effektivt sätt att stoppa krav som har en mer kollektiv natur. Om jag ska vara lite tråkig historiker så måste jag ändå säga att de allra flesta fortfarande har den typen av arbete att de skulle påverkas av en generell arbetstidsförkortning. Det är trots allt en väldigt liten del av befolkningen som är egenföretagare och kan sitta på caféer med sina laptops.

Men är en ny norm på exempelvis 6-timmarsdagar realistisk?

– Den frågan har drivits förr inte minst av Kommunal men nu har rätten till heltid högre prioritet. Vill man ha kortare arbetsdagar är det viktigt att komma ihåg att välfärdsstaten antagligen inte kommer driva den frågan av sig självt. Ska frågan leva vidare krävs starka påtryckningar från annat håll – som från fackföreningsrörelsen.

Hur fick fackföreningsrörelsens en så avgörande roll när den nuvarande arbetstidslagen – med 8 timmar som norm – blev verklighet?

– Fackförbundsrörelsen i Sverige och internationella fackliga organisationer krävde det tillsammans och staten trodde att det skulle bli många strejker och konflikter på arbetsmarknaden om man inte gav efter för arbetarklassens krav. Så den första arbetstidslagen fick vi på grund av ett revolutionshot. Det blev också ett gemensamt intresse – arbetarklassen fick det de ville ha och arbetsgivarna fick ett slut på konflikterna. Under mitten av 1900-talet då de flesta förkortningarna genomfördes var också arbetarrörelsen som starkast eftersom det rådde brist på arbetskraft. Då är det lättare att ställa höga krav.