Tvisten gäller inte om det var rätt eller fel att stoppa bussar i Stockholms innerstad med SD-reklam i valrörelsen 2014.

Keolis stämde bussarbetarsektionen för brott mot medbestämmandelagen som säger att ett varsel om en planerad stridsåtgärd ska överlämnas till arbetsgivaren minst sju arbetsdagar innan konflikten är tänkt att bryta ut.

Varslet ska då också vara så precist formulerat att motparten förstår omfattningen av det.

Bussarbetarsektionens varsel kom till Keolis samma dag som blockaden mot bussar med SD-reklam genomfördes.

Sektionen hänvisar till undantaget i medbestämmandelagen som säger att varseltiden på minst sju dagar inte behöver gälla om det finns rimliga skäl till detta, som till exempel lastning och lossning av ett fartyg som tillfälligt är i hamn.

Bussarbetarsektionen menar att den korta varseltiden var nödvändig för att förhindra att bussarna utsattes för skadegörelse och att förarna hotades på grund av SD-reklamen.

Detta tycker inte Arbetsdomstolen är ett giltigt skäl. Domstolen hänvisar bland annat till att Arbetsmiljöverket hävde Kommunals skyddsstopp i två depåer där förbundet stoppade bussar med SD-reklam på grund av riskerna för förarna att framföra dessa bussar.

Arbetsmiljöverket höll inte med om att sådana risker var så överhängande att det motiverade Kommunals skyddsstopp.

Arbetsdomstolen tycker inte heller att bussarbetarsektionen har följt lagens krav om tydliga och preciserade varsel. Blockaden gällde inte bara de aktuella bussarna i Söderhallarna utan omfattade alla SL:s bussar som har SD-reklam.

Det var enligt domstolen inte rätt enligt lagen att gardera varslet med att omfatta också bussar vid andra depåer som i framtiden skulle ha SD-reklam. För dessa bussar hade i så fall krävts nya varsel enligt Arbetsdomstolen.