Efter en debatt om kollektivavtalens värde och behovet av facklig solidaritet för att motverka stora löneskillnader mellan länderna var det dags för Europafacket att rösta om förslaget om att föreslå EU–regler för minimilöner i medlemsländerna.

Förvirringen var total när omröstningen skulle ske. Det fanns tre olika förslag; ett från CGIL, det italienska facket som vill ha EU–beslutade minimilöner, ett från Europafackets styrelse som sa nej till CGIL:s förslag och ett kompromissförslag från styrelsen.

Kompromissen gick ut på att det behövs en diskussion om hur lagstadgade minimilöner bör utformas i de länder där dessa existerar, men med hänsyn till att löner i andra länder bestäms i kollektivavtal.

Presidiet lyckade inte göra klart vad ”ja” och ”nej” betydde i omröstningen.

Resultatet blev att ombud röstade helt olika trots att de egentligen stödde samma alternativ av de tre förslagen.

Till exempel var de nordiska förbunden, tyska DGB och österrikiska ÖGB överens om innan att stöda styrelsens kompromissförslag.

I omröstningen med handuppräckning röstade LO på det förslaget. DGB och ÖGB samt två nordiska förbund röstade på det ursprungliga CGIL–förslaget i tron att de röstade på samma alternativ som LO, trots att de egentligen var emot förslaget.

Efter en stunds förvirrat kaos efter omröstningen beslöt presidiet att omröstningen skulle göras om med valsedlar. Då drog CGIL tillbaka sitt förslag, eftersom de uppfattade det som att det egentligen inte hade tillräckligt stöd även om det kunde uppfattas så efter den första omröstningen.

TCO:s ordförande Eva Nordmark och LO:s ordförande Karl–Petter Thorwaldsson är mycket kritiska till presidiets oförmåga att göra omröstningen begriplig för ombuden.

– Men det var bra av CGIL att de drog tillbaka sitt förslag. Nu får vi möjlighet att lugn och ro fortsätta diskutera minimilöner och hur dessa ska utformas, säger Eva Nordmark.

Karl–Petter Thorwaldsson håller med. Men är samtidigt oroad över att frågan kommer att få extra stor energi efter den förvirrade omröstningen.

– CGIL kan tycka att de ändå hade stort stöd för sin linje och att de därför har rätt att fortsätta driva sitt förslag i våra fortsatta diskussioner. Jag tycker att det vore olyckligt, även om nu kompromissförslaget gäller fram till nästa kongress om fyra år, säger han.

Karl–Petter Thorwaldsson betonar samtidigt vikten av samarbete och solidaritet i Europafacket.

– Vi hörde i debatten hur många ombud vittnade om behovet av stöd för att få upp sina löner. Och det måste vi självklart ställa upp på, bland annat genom ett socialt protokoll i EU:s fördrag, säger Karl–Petter Thorwaldsson.