Fram till nyligen var LO mer trygg i att en stor majoritet av kongressen ska säga nej till att EU ska bestämma storleken på minimilöner i EU–länderna.

Men vid kongressen har EU–kommissionens ordförande, Jean–Claude Juncker och kommissionären med ansvar för arbetsmarknad och sociala frågor, Marianne Thyssen talat om att det krävs en europeisk minimistandard för löntagarnas villkor i syfte att motverka social dumpning. De utlovar ett förslag om detta i december.

Detta har satt fart på diskussionen inom Europafacket. Italienska facket, CGIL, vill att kongressen säger ja till att diskutera verktyg på EU–nivå för minimilöner. Det italienska facket tycker att det vore en bra idé om minimilönen blev 60 procent av medianlönen i varje bransch i varje land.

Enligt Karl–Petter Thorwaldsson vore det mycket allvarligt om CGIL fick stöd för sitt förslag.

– Om politikerna ska bestämma minimilönerna så kommer dessa att hamna på en nivå långt under de lägsta lönerna i de svenska kollektivavtalen.  Det skulle innebära löner som är flera tusen kronor lägre i månaden jämfört med vad vi har i dag. Våra arbetsgivare skulle jubla om CGIL:s förslag blir verklighet.

Han tycker att Juncker, Thyssen och andra EU–politiker är helt fel ute när de talar om en minimistandard för villkoren för arbetarnas villkor.

– De menar minimilöner men vågar inte säga det rakt ut här på Europafackets kongress. Om de vill stoppa social dumpning måste de göra en förändring i EU:s fördrag så att vi får ett socialt protokoll om att löntagarnas rättigheter går före ekonomiska friheter över gränserna. Men det vill de inte ge sig på.

Karl–Petter Thorwaldsson kommer att i torsdagens diskussion om minimilöner på EU–nivå säga att det är facken och inte politikerna som ska bestämma lönerna.

– Vi vill försvara den nordiska kollektivavtalsmodellen, men vi stöder de fack som vill ha minimilöner för att de ska kunna garantera bättre löner där det saknas kollektivavtal. Men det är inte samma sak som att det ska finnas minimilöner i varje EU–land som EU bestämmer nivån på.

Europafackets nya generalsekreterare, Luca Visentini, håller i princip med Karl–Petter Thorwaldsson. Men tillägger att frågan är mycket komplicerad.

– Det är oklart vad Juncker och Thyssen menar. På måndag ska jag skriva till dem och fråga vad deras utspel om minimistandard betyder. Det kan i alla fall inte betyda att EU bestämmer minimilönerna för det har de inte rätt att göra. Löner är en nationell angelägenhet.

Han menar att EU–kommissionen i sina rekommendationer till medlemsländerna kan föreslå minimilöner på en viss nivå.

– I dag går kommissionens rekommendationer ut på att sänka lönerna. Men kommissionen skulle kunna göra tvärtom, föreslå höjda minimilöner. Sedan är det upp till medlemsländerna att följa rekommendationerna, exempelvis genom att låta fack och arbetsgivare förhandla om höjda minimilöner i kollektivavtal.

Luca Visentini säger att det bara är i åtta länder där lönerna till största delen bestäms i kollektivavtal, de nordiska, Italien, Belgien och Nederländerna.

– I Tyskland är det bara 40 procent av löntagarna som omfattas av kollektivavtal. Och i många Östeuropeiska länder vill facken ha hjälp av EU för att kunna höja lönerna eftersom deras arbetsgivare vägrar att förhandla med dem och regeringarna inte stöder fackens krav. De skulle bli hjälpta av EU–rekommendationer om hur lönerna ska sättas.

CGIL:s förslag om 60 procent av medianlönen är i dag ett för stort steg enligt Luca Visentini.

– I Kroatien och andra länder vore 50 procent av medianlönen en stor framgång. Sedan får man steg för steg höja nivån. Men fortfarande utan att slå sönder kollektivavtalsmodellen i de länder där denna fungerar. Vi måste hitta den nödvändiga balansen om minimilöner som fungerar för alla i Europafacket, säger Luca Visentini.