När någon undrar varför jag är så intresserad av brott, brukar jag tänka på Koros Effatian. Han var pensionären som sköts till döds av serieskytten Peter Mangs i sin lägenhet 2003. Det är hjärtskärande att tänka på – hur han vaknade den dagen, antecknade sina urinmängder på order av läkaren, runt 11-tiden sköts till döds på grund av sin hudfärg.
Vid spektakulära våldsdåd hamnar offren ofta i skuggan av gärningsmannen. Men historien om Peter Mangs, som under sju års tid sköt mot människor och dödade minst två för att de hade utländsk bakgrund, måste också vara historien om hans offer. Där får vi syn på det fruktansvärda i hans brott.
Det lyckas journalisten Joakim Palmkvist mycket väl med i sin bok om Peter Mangs, Äventyr i Svenssonland. Han ger offren stor plats, befinner sig alltid på deras sida, och skriver så att det är omöjligt att inte bli berörd.
Men huvudpersonen är Mangs. Vi får följa honom från barndomen, in i vuxenlivet och hur han så småningom blev 00-talets nya laserman. Fram växer bilden av en man som ser oförrätter överallt, aldrig lyckas passa in och odlar sin bitterhet och sitt hat mot samhället. Till slut går han med i en skytteklubb för att få licens på vapen så att han kan börja skjuta personer som han ser som ”invandrare”. Hösten 2010 går det upp för polis och Malmöborna att någon skjuter slumpmässigt utvalda personer, med det enda gemensamma att de ser ut att ha utländsk bakgrund. Under några månader är Malmö en stad i skräck, innan Peter Mangs grips. 2013 döms han i hovrätten för två mord och en rad mordförsök.
Boken bygger delvis på intervjuer med Mangs. Det är magstark läsning, särskilt när han antyder att han gjort sig skyldig till fler mord och mordförsök än han är dömd för. Men Joakim Palmkvist klarar balansgången. Han gör sig aldrig till en megafon för Mangs, trots att vi till och med får läsa utdrag ur Peter Mangs egna anteckningar. Avståndstagandet är tydligt, samtidigt som Palmkvist försöker förstå en av vår tids grövsta våldsbrottslingar. Om det lyckas är jag tveksam till, men det kan inte sägas bero på Joakim Palmkvist. Vissa frågor får aldrig svar.
Peter Mangs motiv framstår som komplexa, men att de också var rasistiska är fullständigt klart. Nu lever vi i en tid där asylboenden och tiggande romer utsätts för allvarliga attacker. Vi är skyldiga Koros Effatian och alla andra offer för rasistiskt våld att ta det på allvar. Äventyr i Svenssonland är en påminnelse om hur illa det kan gå.
