I slutspurten av Almedalsveckan kom fredagen att innehålla mer filosofiska resonemang om vad som är arbete och hur det i så fall ska värderas.

Moderaterna vill ha en diskussion om ”minijobs”, som i Tyskland, de är lågkvalificerade och lågt betalda. Enligt moderaterna är dessa jobb bättre värda än att ha inget jobb alls, trots att dessa är så lågt betalda att de ofta inte går att försörja sig på.

Svenskt Näringsliv lyfte fram betydelsen av fler ”vardagsjobb”, enkla servicejobb som kan utföras av personer som saknar gymnasie- eller högskoleutbildning.

Dessa jobb, som städning i hemmet, kan dels underlätta för ”de högproduktiva” som behöver avlastning i hemmet för att kunna arbeta mer. Och dels kan dessa jobb öka möjligheten för ungdomar och invandrare att få in en fot på arbetsmarknaden.

Problemet är enligt svenskt Näringsliv att de höga lägstalönerna i Kommunals och andra kollektivavtal gör denna arbetskraft för dyr att anlita eller anställa.

Enligt Svenskt Näringsliv är löneskillnaderna för små och minst i världen.

De fick medhåll av Göteborgspostens politiske redaktör Alice Teodorescu som i svenskt Näringslivs tält sa att Sverige är för egalitärt (jämlikt) med för höga jämlikhetsideal.

– Det blir mindre värt att testa någon oprövad om alla kostar lika mycket, förklarade hon.

Samtidigt höll LO ett seminarium som diskuterade egalitära principer från rakt motsatt perspektiv.

Etikprofessor Carl-Henric Grenholm talade om att värderingen av arbete och lön måste koppas till principen om alla människors lika värde.

Han kritiserade att LO allt mer talar om individuell lön och prestationslön.

– Lön är ingen gåva eller belöning från arbetsgivaren för väl utfört arbete. Utgångspunkten för arbetarrörelsen har tidigare varit att lön skapas av det arbete som utförs. Då är det rimligt att detta mervärde delas lika mellan dem som utfört arbetet. Lika lön för lika arbete är en princip som den solidariska lönepolitiken i LO byggt på.

Carl-Henric Grenholm menar inte att alla ska ha lika lön. Han kan ställa upp på vad LO-ekonomen Gösta Rehn sa på 1950-talet, att ingen människa är värd mer än att tjäna mer än högst dubbelt så mycket som någon annan.

– Det går inte att säga vad som är rättvis lön, men vi kan tala om vad som uppfattas som rättvis lön. Då är löneskillnader som är större än de dubbla för stora tycker jag.

LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson, som var med vid seminariet, tycker att detta är intressant.

– I dag finns det direktörer som tjänar 70-80 gånger mer än deras anställda. Ingen människa kan vara så mycket mer värd. Trots detta skulle jag i dag inte våga gå ut och säga att löneskillnaden får vara högst den dubbla.

Han vill inte heller säga att LO:s medlemmar ska tjäna lika mycket som tjänstemännen, även om LO anser att löneskillnaden mellan dessa grupper ska minska.

– Det vore inte rättvist om vi hade samma lön som tjänstemännen. Det är ett för radikalt krav. Jag tycker att de ska ha kompensation för till exempel studiekostnader.

Åsa Kjellberg Kahn, förhandlingschef för elföretagen, försvarade Svenskt Näringslivs uppfattning att löneskillnaderna bör öka och hon menade att det finns stöd för detta bland de anställda, som tycker att lön ska hänga ihop med prestationen och kvaliteten i arbetet.

Torbjörn Johansson tycker att detta låter som SAF, föregångare till Svenskt Näringsliv, på 70–talet.

– De sa att lön är inget vi ska förhandla om. Det är något som arbetsgivaren ger som belöning för olika prestationer.

Han menade att facken under senare år allt mer kommit att acceptera arbetsgivarnas synsätt med avtal som bygger på individuell lön och prestationslön.

– Det senaste är nollavtal där lönen bestäms lokalt i företagen och inte i centrala avtal.

Torbjörn Johansson gillar inte nollavtal som han menar bygger på företagets bärkraft och inte på värdering av det arbete som utförs.

Inom LO finns inte någon samsyn om hur arbete ska värderas, till exempel skillnaden mellan löner i industrin och inom välfärdssektorn.

Carl-Henric Grenholm tycker att LO internt måste lösa denna spänning.

– Det handlar om ifall lön ska vara betalning för en individuell prestation efter förtjänst eller om det ska vara lika lön för lika arbete.

Han tycker själv att det ska vara lika lön för lika arbete, men att det inte löser problemet med hur lön ska fördelas mer rättvist.

– Tidigare var det ett klassiskt feministiskt krav att begära lika lön för lika arbete. Men nu har kvinnorna upptäckt att deras arbete inte värderas lika med männens arbete och att det råder en värdediskriminering.

Carl-Henric Grenholm hoppas att LO kan enas om det klassiska utjämningsidealet från 1950–talet.

– De grupper som är högt avlönade måste avstå för att de lägst avlönade får det bättre. Det är detta som solidarisk lönepolitik handlar om.

Han har skrivit en rapport om rättvisa löner som kommer att presenteras i höst och som är en del av LO:s kongressrapport inför kongressen nästa år.

– Carl-Henric Grenholm levererar brutala sanningar som vi måste diskutera. Det är pinsamt att vi har tagit till oss allt mer av arbetsgivarnas syn på vad lön är och hur den ska fördelas, säger Torbjörn Johansson.