Att skillnaderna i lön mellan olika kommuner är så pass stora kan många gånger förklaras med åldersstrukturen. Ett exempel är skånska Perstorp, där vårdbiträdena är så erfarna att deras medellöner är högre än undersköterskornas i samma kommun.

– Vårdbiträdena har varit anställda betydligt längre än undersköterskorna och har därför kommit upp i bra löner, säger Myrthel Sjöström, personalchef i Perstorp.

KA har begärt ut löneuppgifter för november 2014 från samtliga 290 kommuner. I grafiken syns skillnaderna i åtta olika yrken, de yrken där flest kommunalare arbetar. Det är tydligt att facket i låg­löne­kommuner har problem att förändra situa­tionen. Flera av de kommuner som låg i botten när KA gjorde en liknande granskning 2009 och 2010 ligger fortfarande långt ner på våra listor.

I Sorsele i Västerbotten hittar KA den lägsta medellönen för barnskötare. Även 2010 hade Sorsele bland de fem lägsta barnskötarlönerna i landet.

– Vi lyckas inte få ut mer pengar i förhandlingarna, säger Kommunals ordför­ande i Sorsele, Solveig Berglund.

Hur ska man göra om man vill få upp sin lön?

– Byta arbetsgivare. Huvudskälet till att vi ligger lågt är att vi är en utfattig, liten kommun, näst minst i Sverige.

Kiruna låg i topp för fem år sen och gör det fortfarande i flera yrken. Kiruna har högst löner för måltidspersonal och de tredje högsta barnskötarlönerna. Här är konkurrensen om arbetskraften stor.

– Alla arbetsgivare kämpar om samma människor. Och de måste erbjuda en lön man kan känna sig nöjd med, säger Katarina Törmä, ordförande Kommunal Kiruna

Hon lyfter fram vikten av höga ingångslöner för att få upp lönerna för alla. I vår undersökning kan vi också se att sam­bandet mellan låga medellöner och låga löner för de allra lägst avlönade är starkt. Alla de fem kommuner med lägst medellöner för vårdbiträden har också bland de lägsta bottenlönerna.