Inför att regeringen i april presenterade sin vårproposition sade arbetsmarknadsminister Ylva Johansson i ett pressmeddelande: ”En höjning av ersättningen i a-kassan är nödvändig för att den ska fungera som en inkomstbortfallsförsäkring och ett skyddsnät för individen vid arbetslöshet. En fungerande a-kassa är viktig för arbetsmarknadens omställningsförmåga och därmed för Sveriges konkurrenskraft.”

Höjningen är således viktig både för individ och samhälle. Människor som blir av med sina jobb har genom försäkringen en rimlig chans till omställning och till att söka nytt jobb, utan att hamna i ekonomisk kris. Arbetslöshetsförsäkringen stimulerar också ekonomin då den i dåliga tider kan ge skjuts åt konjunkturen. Både LO och TCO har uttalat att de stöder den utlovade höjningen av a-kassan.

Under regeringen Reinfeldts tid monterades mycket av de svenska trygghetssystemen ner. Allt färre människor kom att omfattas av dessa system och allt fler svenska barnfamiljer kom att hamna under fattigdomsgränsen. Sverige halkade ner flera pinnhål på listan över länder där människor har ett fungerande skyddsnät om de drabbas av arbetslöshet, sjukdom eller andra svårigheter.

I en debattartikel i tidningen Arbetet förklarade nyligen finansminister Magdalena Andersson och Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson Ulla Andersson varför de anser att höjningen är så viktig: ”En fungerande arbetslöshetsförsäkring tryggar inte enbart privatekonomin. Den förbättrar också matchningen och omställningsförmågan på arbetsmarknaden. Genom att förstärka arbetslöshetsförsäkringen vårdar och förstärker vi den svenska modellen i praktisk politisk handling.”

Även om man som bekant inte ska ropa hej förrän man kommit över bäcken, innebär förslaget om det går igenom, att alla som har en månadsinkomst på upp till 25 000 kronor kommer att få 80 procent av sin lön under de första hundra ersättningsdagarna. Det kommer att öka rörligheten på arbetsmarknaden och stärka skyddsnätet på ett välbehövligt sätt.

Illustration: Magnus Bard