Bland de 32 åtalade i målet mot Jome hemtjänst finns såväl företagsledning som brukare och personal. En av de som jobbade hos Jome och nu åtalas misstänkt för bedrägerier är Sara, som egentligen heter något annat. Åklagaren påstår att de anhöriga hon jobbade för inte behövde hjälp i den utsträckning som de påstått, och att Sara därför inte utfört alla insatser som Jome fått betalt för.

– Polisen säger att de inte är sjuka och inte behöver hjälp. Så nu säger vi, kan du bevisa att de inte är sjuka. Nu har vi monterat kameror hemma som spelar in 24 timmar om dygnet, för att bevisa att de är sjuka, säger Sara.

Hon poängterar också att det varken är hon, hennes anhöriga eller Jome som har bestämt hur många timmar hemtjänst som behövdes, utan biståndshandläggarna.

– Är det mitt fel, säger jag till polisen, att de fick så mycket timmar? Det var inte jag som fattade det beslutet.

Under det 1,5 år som har gått sedan polisen slog till mot Jome och Sara över en natt förlorade jobbet, har hon hunnit gå klart en utbildning till undersköterska och är i dag timanställd på ett sjukhus. Hon är orolig för hur den kommande rättegången ska påverka hennes jobb.

– Det är inte alls roligt, när man vet att man inte har gjort något. Jag vill fortsätta mitt liv som vanligt. Jag ska jobba hela sommaren men nu säger de att jag måste vara närvarande 35 dagar, 8-16. Det går inte. Och alla ska vara närvarande första dagen, men jag måste jobba, säger Sara.

Hon är även orolig för hur rättegången ska påverka hennes anhöriga, som är sjuka och har svårt att röra sig. Dessutom väntar hon fortfarande på den 1,5 månadslön som hon gick miste om när hennes jobb försvann och arbetsgivaren hamnade i häkte. Eftersom Sara tillhör en av de misstänkta får hon vänta på pengarna. Om hon bedöms skyldig kan det visa sig att hon inte har rätt till dem.

– Det är inte alls roligt, man sitter och är stressad och vet inte vad som kommer hända, säger Sara.