Många av Kommunals medlemmar lever med hot och våld som en del av vardagen på jobbet. Brandmän, ambulanssjukvårdare, undersköterskor och barnskötare är alla utsatta grupper. Hoten kan komma både från brukare och anhöriga. Brandmän har exempelvis råkat ut för att få stenar kastade på sig under utryckning. Barnskötare har hotats av föräldrar som ligger i vårdnadstvist och undersköterskor har hotats av patienter på sjukhus. Det som gör det extra allvarligt är att dessa personer utsätts för hot när de faktiskt bara utför sitt jobb.  Att bli utsatt för våld när du bara gör det du är anställd för att göra, gör dig extra utsatt. Att dessutom behöva vara rädd för att mista livet på jobbet är naturligtvis helt oacceptabelt.

I augusti förra året mördades exempelvis en vårdare som arbetade på ett boende för neuropsykiskt funktionshindrade i södra Stockholm. Vårdaren blev mördad av en brukare. Ett annat exempel är anställda på ett boende i Norrköping som KA skrev om i december 2014 (se länk). Där hade personalen under en lång tid blivit kränkta av anhöriga. De mådde så dåligt av de upprepade kränkningarna att det blivit ett stort arbetsmiljöproblem för dem.

Men regeringen arbetar nu för att ta fram en ny strategi för arbetsmiljöpolitiken tillsammans med arbetsmarknadens parter. Avsikten är en nollvision för dödsolyckor på arbetsplatser, skrev arbetsmarknadsminister Ylva Johansson nyligen  i en debattartikel i Aftonbladet.
Men för alla de tusentals anställda som lever med hot varje dag krävs krafttag. Det är fint med diskussionerna om kraven på en nollvision, men om det ska bli förändring krävs att ansvariga politiker går från ord till handling.

Låt oss hoppas att sittande regering snart får en möjlighet att göra verklighet av sina visioner. Nu blir det inte i år, men förhoppningsvis under 2016. Ingen anställd ska behöva vara rädd när hon eller han går till jobbet och nollvisionen behöver bli verklighet. Ju förr desto bättre.