Sammi skapar glädje på boendet

Vårdhundar och besökshundar har blivit populära inom omsorgen på senare år. Men blandrashunden Sammi är varken eller, han bor på Fjällugglegatan, i Helsingborgs utkant, sedan en tid tillbaka.

– Han är ingen vårdhund. Han är inte utbildad utan det är hans egenskaper som räknas, säger enhetschefen Jessica Swartling.

– Han är en sällskapshund, tillägger vårdaren Charlotta Bergqvist. Han är inte här för att jobba utan han bor här.

Sammi ställer sig upp med framtassarna på fönsterbrädet och tittar på färdtjänstbilarna som rullar in en efter en. Sist kommer Joy Söderholm. Hon är stressad eftersom hennes bil var sen till dagliga verksamheten och hon ville inte missa Kommunalarbetarens besök.

– Du skulle kunna skriva en hel artikel om färdtjänsten. De skickar för liten bil till mig och sedan får jag vänta jättelänge på en ny.

Men när jag frågar henne om Sammi sprider sig ett leende över Joys ansikte.  

– Han är det bästa med Fjällugglegatan. Han har gjort mig gladare och tryggare. Jag känner för att leva, kan man säga.

På morgonen följer Sammi med personalen in till Joy, hoppar över grinden upp i sängen och slickar henne i ansiktet. Det gillar hon. Och han förstår henne bättre än personalen.

– Han märker när jag är ledsen, arg eller stressad, jag behöver inte berätta något.

Joy har alltid velat ha en hund. Det har hon rätt att ha på LSS-boendet. Men vem skulle passa honom när hon är på daglig verksamhet? Och hur plockar man upp bajs när man sitter i rullstol?

Personerna på boendet har olika diagnoser, bland annat utvecklingsstörning och autism. Jessica väckte idén om en gemensam hund eftersom det fanns hundintresse hos både boende och personal.

– Man måste ta ansvar och alla kan inte det, men tillsammans kan vi det.

Vårdarna Charlotta Bergqvist och Ingela Borg är hundansvariga i personalen. De lägger in Sammi i arbetskorten, där det står vilka boende personalen ansvarar för. På så vis har Sammi blivit en extra boende.

De boende turas om att gå ut med Sammi enligt ett schema, men alltid i sällskap med en anställd. Är det ingen som vill så faller uppgiften på personalen.

– Jag känner inte att det är merarbete, det är annorlunda arbete, säger Ingela, som tycker att det blivit roligare att gå till jobbet.

Jag anar att Charlotta, som privat föder upp schnauzer, var drivande i att skaffa Sammi.

– Nej, jag var nog en av de största motståndarna. Det är mycket som ska stämma. Vi är många och vi måste jobba likadant med hunden. Men vi har tänkt på allt och lite till. Och vi har hittat den rätta hunden, han passar verkligen för detta.

Dessutom har hon valt att jobba med människor.

– Man jobbar inte på LSS-boende för att man vill ha hund. Men det är en bonus.

Från det att beslutet togs dröjde ett halvår innan Sammi var på plats. Jessica Swartling säger att allt skulle stötas och blötas: vilka tillstånd krävs, vilka problem kan uppstå? Någon förebild fanns inte – Sammi verkar vara den enda hunden som tillhör ett LSS-boende. Men de har hjälp av konsulter och både boende och personal går på kurs. Läs mer i faktarutan.

I dag är det Niklas Liljas tur att gå ut med Sammi ihop med Ingela. För Niklas innebär hunden betydligt mer motion och frisk luft än tidigare.

– Se till att ha honom på vänster sida, påminner Ingela ett par gånger under promenaden i bostadsområdet.