Eskil jobbar som vaktmästare på Nordens Affärer på Östermalm, inhyrd via bemanningsföretag. Vaktmästarna befinner sig långt ner i huset, under alla våningar med rika affärsmän och rör sig uppåt för att lämna paket och tidningar eller laga något som gått sönder. Då kan det komma mejl om att de inte svarar tillräckligt snabbt i telefonen. Om man går för långsamt med vagnen i korridorerna kan det komma klagomål.
Eskil är till skillnad från kollegerna bara där tillfälligt. Han säger att han ska bli svensklärare men har författarplaner och han kommer från ett hem med så fulla bokhyllor att föräldrarna inte ens märker när han stjäl böcker.
Vi, vi vaktmästare är en bok om arbete, men det är också ur detta perspektiv – Den Andres. Eskil är på besök i arbetarklassen, han vet att han inte ska stanna, han kan inte identifiera sig med detta. Han vill inte ens stanna.
Men samtidigt kan man ana en ambivalent längtan hos Eskil efter att få höra till, kanske en liten sorg över att det inte är möjligt. Central i boken är kollegan Tomas, som Eskil har en kärleksfull och närmast erotisk dragning till. Han är allt som Eskil inte är – stor, burdus, känslosam, klär sig med självklarhet i gröna mjukiskläder. Om man vill leta symbolik här så får Tomas representera arbetarklassen.
Eskil lyckas inte heller helt ställa sig utanför. När Nordens Affärer bestämmer sig för att byta vaktmästarentreprenör och ta in ett nytt företag, försvinner alla en efter en. Eskil blir sist kvar och ska lära upp den nya personalen. Han var själv aldrig så duktig på jobbet men nu kan han det bäst av alla och tycker att de nya är dåliga. Han har blivit en del av det där Vi:et, även om det då är upplöst.
Ja ni hör ju, det finns så mycket i den här ganska korta boken. Jack Hildén har helt klart öga för detaljer och subtila hierarkier, både ekonomiska och sociala. Jag tycker att det är genialiskt att välja en arbetsplats i arbetsplatsen, en som oftast är osynlig och långt ner i hierarkin. Gestalta dessa som aldrig gestaltas. Att den berättas av någon form av ung medelklass som troligen bara på tillfälligt besök i arbetarklassen gör ingenting, det är ju detta möte som är det centrala i boken. Det blir en lite annorlunda men väldigt träffsäker berättelse om arbete och dagens arbetsmarknad.
Tyvärr gör distansen i både språk och berättelse att det stundtals är lite tråkigt, känns lite oengagerat. Formexperimenten med radbrytningar som blir nästan som dikter som dyker upp här och där kunde man gott ha skippat.
