En man dör plötsligt i vardagsrummet samtidigt som hans ovetande fru fortsätter med matlagningen i köket. En åldrad syskonskara bråkar högljutt om huruvida deras mor ska tillåtas ha väskan med släktklenoder med sig på sin dödsbädd. En grupp människor diskuterar vad som bör göras med en nyligen inhandlad räksmörgås då den som betalat just fallit ihop död. Får man sälja igen eller bör man skänka bort? Genom tre skruvade öppningsscener kommer vi in i Roy Anderssons tredje film i trilogin om att vara människa.

Vi får följa två handelsresande män som kämpar i motvind med livet i allmänhet och sin försäljning av skämtartiklar i synnerhet. Det blir 39 stycken Roy Anderssonska scener som känns. Det är nedtonad färgskala, zombieaktiga rörelser, entoniga röster och människor med enorma avstånd mellan sig. Ibland är det roligt, ibland är det obehagligt, ibland är det fullständigt obegripligt. Trilogins två tidigare delar, ”Sånger från andra våningen” (2000) och ”Du levande” (2007), blev kritikersuccéer. Höstens premiär – som redan tilldelats Guldlejonet på Venedigs filmfestival – kommer nog inte bryta den trenden.