Det var ett betongtak som rasade när de skulle släcka en glödbrand.

– Det gick så fort. När jag skulle springa satt jag fast, säger Charles Styf.

Räddningen tog tid, och han var vaken hela tiden. En ofattbar smärta sköljde över honom i vågor, pulserade, kom och försvann.

På sjukhuset försökte läkarna rädda benet i flera veckor. Hela tiden hade han fruktansvärt ont. Till slut gav de upp.

Efter amputationen minskade smärtorna snabbt. Nu, tio år senare, kan han både springa och spela fotboll.

Och han är tillbaka på jobbet på Södertörns brandförsvar.  Han inspekterar skyddsrum, testar Hesa Fredrik, och kör ledningsbilen vid större utryckningar.

– När jag kör ledningsbilen kommer jag ut och kör blått i alla fall, säger Charles Styf.

Numer har han nästan aldrig ont, bara när det är varmt ute kan han få skavsår av protesen.

Olyckan har lett till flera förändringar i arbetet. De har fått utbildning om konstruktioner av den typ som rasade. Och de släcker inte längre glödbränder till varje pris, om det inte är någon som ska räddas.

– Det känns bra! Man vill ju inte att det ska hända någon annan, säger Charles Styf.