– När det var som värst kunde jag inte gå upp ur sängen utan att tårarna rann, säger Jeanette Englund i Karlstad.

Hon har haft problem med ryggen nästan så länge hon kan minnas. Länge fungerade det ändå hyfsat, och hon har jobbat som personlig assistent sen hon var 22.

Men ryggen blev sämre, och så småningom konstaterades ett diskbråck som måste opereras. Operationen 2009 följdes av återfall, lång väntan på remisser till specialister, väntan på magnetröntgen, väntan på nya operationer. Väntetider på sju-åtta månader, ibland över ett år, för varje steg.

– Livet stannar upp tills man kommer till sjukhuset, säger Jeanette.

Och så ständigt trassel med vårdgivare och myndigheter. Missförstånd och motstridiga besked.

– Samtidigt som du mår skitdåligt, måste du orka med de här samtalen kors och tvärs, säger Jeanette.

Trots svår smärta har Jeanette gjort vad hon kunnat för att komma vidare i livet. Hon har läst administration och företagsekonomi för att kunna få ett mindre tungt jobb.

Och hon har kämpat för att hålla humöret uppe. I somras gjorde familjen flera båtutflykter på Vänern, trots att hon nästan behövde bäras i och ur båten.

Kanske hade Jeanette inte behövt få så ont om hon hade fått rätt hjälp tidigare. Hon hann jobba i sex-sju år som personlig assistent innan hon fick lära sig lyftteknik. Och först efter andra operationen fick hon gå i Ryggskola och lära sig hur man ska stå och gå.

– Det är första gången någon sa ”men du är ju överrörlig, inte konstigt att din rygg inte funkar”. Hade jag vetat det tid-igare hade jag rört mig annorlunda, säger Jeanette.

Saker som hjälpt henne under de svåra åren är bland annat massage, tempurmadrass, kyla och värme, sjukgymnastik – och gymträning i de perioder det har varit möjligt.

– När jag har riktigt jäkla ont är det enda som hjälper att gå, gå, gå. Då går jag med stavar fram och tillbaka på gräsmattan, säger Jeanette.

Starkt stöd från sambon, föräldrarna och bästa vännen Aleksandra har också varit viktigt.

I september gjorde hon en ny undersökning som visade att hon inte längre har något diskbråck. Hon har bestående nervskador, och smärtorna kan komma och gå i perioder.

Blir det värre igen ska hon få komma till en smärtklinik.

– Då får jag hjälp att lära mig hantera smärtan. Just nu känns det mycket bättre, säger Jeanette Englund.