Få yrkeskategorier är så omtalade som vi undersköterskor och vårdbiträden. Det pratas om våra viktiga arbeten, om den knappa bemanningen, om vår hårt pressade arbetsmiljö, om våra ofta låga sysselsättningsgrader och om låga löner och otrygga anställningar. Vi larmar också om att det kommer uppstå en stor brist av personal inom en snar framtid. Samtidigt som alla pratar går tiden, men ingenting händer.

Hur ska vi locka ny personal till våra yrken? För mig är det självklart, genom högre löner, rätt till heltid, en god arbetsmiljö och en bra bemanning. Bara så kan vi locka ungdomar. Nästan ingen av oss som arbetar idag rekommenderar sitt yrke till sina barn.

S förslag om 20 000 traineeplatser inom äldreomsorg och funktionshinder haltar betänkligt. Förslaget gäller ungdomar som genomgått gymnasieutbildning och varit arbetslösa i mer än 90 dagar. Att de tvingas in i omsorgen som en arbetsmarknadsåtgärd, på vilket sätt höjer det statusen på våra yrken?

De som anställs i 12 månader som trainee ska arbeta 75 procent och få utbildning på 25 procent, de kommer också bara få 75 procent av lönen. Vilka konsekvenser får det när arbetsgivaren helt slipper kostnaden för fortbildning och kompetensutveckling av våra yrkesgrupper?

Pengar till kompetensutveckling är rent anorektiska i våra arbetsgivares budgetar, och nu ska gymnasieutbildade ungdomar själva stå för kostnaden för det som tidigare låg på arbetsgivaren.

S vill satsa 2,8 miljarder kronor på reformen. Det ska gå till att betala lön och utbildningskostnader, arbetsgivaren ska stå för handledning. Det innebär 15 000 helårsarbetare till vård och omsorg utan att arbetsgivaren behöver betala ett nickel. Hur ska vi någonsin få igenom våra krav på att vård och omsorg måste få kosta?

Vi vill ha motiverade och engagerade arbetskamrater i våra verksamheter. Till gamla mamma eller pappa vill vi ha personal som valt yrket att ta hand om våra föräldrar, inte som tvingats till det av en arbetsmarknadsåtgärd.

Lös våra problem såsom för lite personal, lite eller ingen fortbildning, låga löner, låga sysselsättningsgrader, otrygga anställningar. Tillsammans kan vi göra våra yrken och arbetsplatser attraktiva. Vi tar gärna emot elever och lärlingar på våra arbetsplatser, men för att klara det måste vi också få ordning, trygghet och anständiga anställningsvillkor. Vi ska ha riktiga jobb på ordinarie kollektivavtal. Inga kollektivavtal som begränsar LAS, anställningstrygghet och som förordar ungdomslöner.

Trainee löser inte de problemen, i förlängningen kommer de medverka till att förstärka dem.

Lena Ezelius,
vårdbiträde och fackligt aktiv i Stockholm.