En långdistanslöpares benmuskler borde vara möra och goda, eller hur? Ponera att du är på samma plan som dubble OS-guldmedaljören Mo Farah och att ni kraschar i Anderna. Han är döende och förlamad från midjan och nedåt. Skulle du då äta från hans underkropp? Eller vore det oartigt?

The Trip to Italy är full av sådana nonsensdiskussioner. Komikerna Steve Coogan och Rob Brydon spelar lätt karikerade versioner av sig själva. På uppdrag av en tidning reser de till Italien för att äta sex olika måltider på sex olika platser. De gnabbas med varandra, gör tvångsmässiga kändisimitationer, spanar på unga kvinnor och nojar lite över åldrandet och livet. Känns upplägget igen? The Trip to Italy är i stort sett samma film som The Trip från 2010, den enda riktiga skillnaden är att uppföljaren utspelar sig på sydligare breddgrader.

Steve Coogan och Rob Brydon är oerhört skickliga, det blir ofta väldigt roligt när de kommer igång och improviserar. Tyvärr riskerar många av skämten att gå över huvudet på den som inte har full koll på brittiska skådespelare och celebriteter. Dessutom kan själva anslaget upplevas som provocerande. Två vita medelålders män som reser runt i ett spektakulärt landskap och äter gott utan att betala – det är svårt att tänka sig något mer världsfrånvänt.