Lotta Henriksson med Alma. Bild: Dragan Mitrovic

Lite så där i förbigående öppnar Lotta dörren till ett garage på gårdsplanen. Därinne finns en fullt utrustad musikstudio där barnen kan kränga på sig instrumenten och lira, eller dra i gång en karaoke-dvd och få allt på cd sedan.

Lotta Henriksson har varit fastanställd här på gården i fyra år och för henne betyder musiken extra mycket. Hon gick musik-estetiskt program på gymnasiet och när hon inte jobbar här på klubben sjunger hon själv, bland annat i metalbandet Breakdown.

– Likheten mellan att jobba som fritidsledare och stå på en scen är väl att det är intensivt båda delar. Och visst har jag nytta av att kunna musik i jobbet.

Fritidsgården ligger i centrala Ljungskile, ett bohuslänskt kustsamhälle. Man ser Västerhavet från dartrumsfönstret och på sommaren promenerar de ofta bron över E6:an och fiskar krabbor.

Gården är både en renodlad ungdomsgårdsverksamhet för unga upp till 18 år och en fritidsklubb. Klubb innebär att det är öppet för mellanstadiebarn på eftermiddagarna. Då är det fri tid för barnen. Det kan handla om lekar, biljard, datorspel eller som när KA kommer på besök och tioåriga Hampus – men han blir elva om tretton dagar! – kommer och frågar om han och Lotta inte kan baka.

Ordet ”nej” verkar inte finnas på kartan, visst blir det bak. Supergoda muffins, trots att vaniljsockret är slut.

Sedan sätter sig Hampus med en kompis och spelar lite mobilspel i en soffa och vi får en stund ensamma med Lotta och kollegan Stefan Jansson. Vi pratar om de gånger när barnen öppnar sig, när något inte fungerar, när det, med Stefans ord, är ”trasigt”.

– Det är inte lätt att växa upp i dag, säger Lotta. Bara en sån sak som näthat. För oss  innebär det att vi också måste finnas på de sociala medierna och kunna prata med barnen där. Samtidigt får man akta sig för att vara amatörterapeuter. Vi kan lämna över till andra om det behövs.

Hon upprepar de ord som jag hört många som arbetar med unga säga. Men när Lotta pratar lyssnar man:

– Försök prata med barnen om vad som händer på nätet. Lägg er i. Man tjänar inget på att vara kompis. Man blir ändå aldrig cool och fräck som tonårsförälder.

Trots problem och trasighet präglas Lottas jobb av glädjen att arbeta med barn. Hon berättar om ”Popkust”, ett rock- och popkollo för 12-14åriga tjejer som hon är med och arrangerar varje sommar. Det avslutas med en konsert där tjejerna själva uppträder.

– Det är faktiskt fantastiskt. Att få följa deras resa från blyga violer. Rätt in i musiken!

ID. Lotta Henriksson

Familj: Man, yrke betonggjutare, och två barn, tio respektive åtta år.
Bor: I hus i Hogstorp, norr om Uddevalla.
Vägen hit: Jobbat inom vården och i bilindustrin. Efter att ha varit fritidsledartimmis började hon läsa till fritidsledare på folkhögskola. Fyra år som fast anställd.
Bäst med jobbet: ”Att det är ombytligt. Man får så mycket tillbaka från ungdom-arna och man kan göra jobbet till vad man vill. Det finns utrymme för egna idéer. Man växer själv och lär sig jättemycket varje dag.”
Sämst med jobbet: ”Arbetstiderna. De rimmar inte fantastiskt bra med familjelivet.”
Om facket: Nyvalt arbetsplatsombud för Kommunal. ”Det känns spännande. Vi får se vad det blir av det, men det känns viktigt att vara engagerad.”