”Jag ger mitt bästa för patienterna”

När vi kommer in på infektionsavdelningen vid lasarettet i Västerås möts vi av en fikakakafoni. Massor med personal i ljusblå sjukhuskläder har samlats för en förmiddagskopp. Det är måndag och mycket kan behöva avhandlas. Undersköterskan Dzemila Murguz sveper i sig de sista kaffeklunkarna och tar oss med ut på avdelningen.

– Nu är det dags att gå in till en patient med full mundering, säger hon efter att först ha bäddat rent i en tom sjukhussal på mindre än en minut.

Med full mundering menas skyddskläder och ansiktsskydd. Men strax kommer kontraorder. Den tidigare smittsamme mannen är plötsligt friskförklarad. Det räcker med vanlig spritning av händerna innan vi träder in i salen.

En stund senare ska en annan man vid namn Samuel gå på toa och behöver hjälp att ta sig dit.

– Då kör vi, säger Dzemila. Vi låser upp här först. Så ja. Hur går det? Blev du lite yr? Då tar vi det sakta.

Innan Samuel är tillbaka i sängen småstädar Dzemila lite runt omkring. Sen frågar hon i fall hon ska hänga in jackan i skåpet.

– Det är viktigt att fråga. När man är stressad kan man glömma. Men jag stänger av allting annat och brukar alltid tänka på hur patienten vill ha det, berättar hon efteråt.

Du verkar också vara noga med att vara tydlig i kontakten med patienterna.

– Vad bra, då vet jag att jag gjort ett bra jobb.

Längst ner i den gröngulaktiga sjukhuskorridoren ligger ett litet rum, en miniexpedition med konsolhyllor och pärmar samt en dator. Här inne brukar personalen sitta när de lägger sina scheman eller lägger in journalanteckningar.

Nu sitter vi här och pratar om yrkesstolthet.

– För mig betyder yrkesstolthet att jobba nära patienterna.

Hur kan man se på dig att du är en undersköterska med stor yrkesstolthet?

– Man kanske kan se att jag är engagerad. När jag jobbar så brukar jag stänga av allting annat. Då ger jag mitt bästa för patienterna. Feedbacken från patienterna är det som gör att man orkar med det här yrket.