Musikern Thomas Jacob (Mikael Persbrandt) återvänder till hemlandet Danmark från exilen på andra sidan Atlanten. Han ska spela in nya låtar med sin favoritproducent, annars vill han bara gömma sig undan på sitt hyrda slott. Det går inte som han tänkt sig. Livet tränger sig på. Ett besök av dottern Julie slutar med att han högst ofrivilligt får ta hand om barnbarnet Noah.

En sång från hjärtat är ingen lyckad film. Regissören Pernille Fischer Christensen har stora ambitioner, det handlar om familjerelationer och hur vi förhåller oss till varandra. Mikael Persbrandts rollfigur har valt att stänga av, han är ständigt på sin vakt och håller andra människor på avstånd. Problemet är att det uppstår ett avstånd även till oss som tittar. Personerna på bioduken gråter och möts i ursinniga uppgörelser, men jag känner ingenting.

Ett annat bekymmer är musiken. Thomas Jacob ska föreställa en firad världsstjärna, men låtarna han sjunger är på grötrimmad högstadieengelska. Det drar ner trovärdigheten och bidrar till känslan av pekoral.