I de orden av Bertold Brecht vilar en av de viktigaste insikterna för en rörelse som vill uppnå förändring. Fackföreningsrörelsens styrka är dess medlemmar. Det är genom vårt antal vi har något att sätta emot arbetsgivarna. Tätt intill varandra med lite rakare ryggar kan människor uppnå stordåd. Det har gjorts förr, det kan göras igen.

En av det kommande decenniets största politiska utmaningar för facket och den breda vänsterrörelsen ligger i dess förmåga att organisera människor för förändring. Vi lever i ett samhälle som gör alltmer skillnad på folk och folk och där människorna hamnar längre bort från den beslutande makten. I det samhället måste facken, och de politiska partier som står bakom deras krav, kunna presentera en vision, en berättelse om ett annat tillstånd. Det är inte bara försäkringar och rabatter på resor som ett medlemskap i facket ska innebära. Fackföreningsrörelsen måste kunna föra diskussionen bort från Whats in it for me? till att handla om What’s in it for us?

Fackföreningsrörelsens styrka är inte enbart avhängig sin egen förmåga. Att det är färre som går med i facket nu än tidigare, är naturligtvis ett resultat av en politisk utveckling som går åt fel håll. Sifferlösa avtal, individuell lönesättning och löner som inte motsvarar företagens ökade vinster, allt är tecken på fackets och i förlängningen arbetarklassens minskade makt.

Men det finns också bevis på att det rör på sig när människor går samman. Hemtjänstupproret som sprider sig, Solrosuppropet som kämpar för utförsäkrade i Fas 3, vårdpersonal och brandmän som tar ställning mot rasism. Det här landet kan förändras, om vi går ihop och säger ifrån. Om vi kräver förändring.

1 maj betyder olika saker för oss. För den butiksanställda betyder det kanske en ledig dag, för hemtjänstpersonalen betyder det ett välkommet OB-tillägg, för fritidsledaren en välkommen paus från höga ljudnivåer och oroliga barn. För de tusentals som går i 1 maj-tåg runt om i Sverige i morgon innebär det en känsla av att vara en liten del av något stort.

Solen kommer förhoppningsvis att skina, fanor kommer att fladdra i vinden. Vackra tal om historien och framtiden kommer hållas. Händer kommer flätas samman, nävar kommer knytas och vi kommer att gå tätt intill varandra med lite rakare ryggar. I morgon är det 1 maj. Bredvid dig i tåget går tusentals andra – tillsammans är vi starka.

Om författaren

Anna Herdy går en utbildning för progressiva ledarskribenter anordnad av Campus Bommersvik och Aftonbladets ledarredaktion. Under två veckor praktiserar hon på Kommunalarbetaren. Anna Herdy är vänsterpartist, utbildad lärare och arbetar som ombudsman för Vänsterpartiet i Stockholms län.