Efter succén med de tre teveserierna, Heimat under 80-, 90 och 00-talet om Tysklands 1900-talshistoria återvänder nu regissören Edgar Reitz till den fiktiva byn Schabbach. Men nu är det i stället mitten av 1800-talet som skildras och det råder misär.

Och det är en fyra timmar lång film, inklusive en kort paus, så var beredd på lite andnöd emellanåt. I centrum står de två bröderna Jakob och Gustav, den ene av pappan ansedd som odugling men älskad av mamman, medan brodern hålls högt av pappan.

De kämpar och sliter, blir kära och drömmer om att emigrera till Brasilien, likt många andra tyska familjer vid den här tiden.

Detta hade kunnat bli en tysk ”Utvandrarna” men jag känner mig lite kluven. Det svartvita fotot är fantastiskt och lekfullheten med färger i vissa scener känns inte påklistrad. Historien är på många sätt gripande med ingredienser som ond bråd död och olycklig kärlek, ovanpå det ordinarie eländet. Ändå känns det styltigt emellanåt, som att det nästan drar åt buskishållet och jag tänker mer på Emil i Lönneberga än Troells Utvandrar-trilogi.

Svårt att förklara vad det beror på, det kan vara vissa av skådespelarna vars karaktärer ofta blir karikatyrer, det kan vara allt för genomtänkta scener, med för lite närvarokänsla. Byn där handlingen utspelar sig påminner om en kuliss eller ett studiebesök på Skansen.

Tack vare fotot och att 1800-talets Tyskland är relativt obevandrat på, svenska biografer, orkar betyget ändå upp till en knapp trea.