Här finns en fristad från livet på gatan
När Ion Stan kom till Sverige levde han på att spela dragspel på gatan. I dag är han en av de viktigaste medarbetarna på Sveriges enda öppna förskola för barn till fattiga EU-migranter.
– Vi leker och dansar mycket, säger han med ett stort leende.
En mamma med en liten pojke i famnen och en äldre flicka i handen skyndar över övergångsstället mot huslängan med den vackra gamla träpanelen. Hon släpper ner pojken som springer de sista metrarna till den tunga röda porten och ställer sig på tå för att nå ringklockan.
– Hej! Hur är det mer er i dag, ler den unga kvinnan som öppnar.
Det ser ut som en vanlig dagislämning. Men på bottenvåningen på Djurgårdsgatan 17 döljer sig en unik verksamhet. Mamman som lämnat barnen hastar iväg för att sälja Faktum, de hemlösas tidning. Vi har kommit till Räddningsmissionens öppna förskola för barn till fattiga EU-migranter. De som försörjer sig på gatan genom att tigga, spela eller samla tomburkar. De flesta är romer från Rumänien, precis som Ion Stan som hälsar välkommen med ett fast handslag.
På innergården tar vi en halv trappa ner och möts av pojken och flickan som nu sörplar mjölk och flingor med benen dinglande under ett bord med gul vaxduk. Väggarna är prydda av färgglada teckningar och på dörren står det: Bine atii venit. La grã dinitã. Välkommen till förskolan, på rumänska.
– Jag använder tre språk här. Svenska, rumänska och romani, säger Ion Stan.
För snart ett och ett halvt år sedan fick han anställning på Göteborgs Räddningsmission. Ions roll är inte bara barnskötarens. Han söker upp barnfamiljer på gatan och hjälper till med läkarbesök och myndighetskontakter. Framförallt är han en brobyggare.
– Många föräldrar är jätterädda för att någon ska ta barnen, förklarar han och berättar om pojken och pappan han mötte på gatan för några veckor sedan.
Jag använder tre språk här. Svenska, rumänska och romani.
De var romer från Bulgarien och den nioåriga pojken hade aldrig gått i skolan. Ion berättade att han kunde hjälpa pojken.
– Men pappan sa att jag känner inte dig. Jag fick gå tillbaka flera gånger och prata med honom. Till slut följde han med för att titta på förskolan, men då trodde han först inte det var sant, berättar Ion.
Frågan han fått många gånger är: Kan myndigheterna ta mina barn bara för att vi är fattiga. Och han får förklara och försäkra. Förtroende och ömsesidig respekt tar tid att vinna.
– Ions roll är väldigt speciell och han gör ett fantastiskt jobb, säger enhetschef Ulrika Falk.
Det är sju år sedan de träffades för första gången. Då jobbade hon på kommunens socialförvaltning. Han var en av 200 romer som skulle vräkas från Meros camping i Askim utanför Göteborg. Kommunen bestämde att åtta barnfamiljer skulle få hjälp med bostäder och Ulrika Falk fick kontakt med Ion, hans fru och fyra barn. Varje vecka i två år träffades dom och Ion lärde sig svenska och barnen började i skolan. Och nu är han anställd för att ta hand om familjer i en liknande situation. Han betonar själv att det varit en lång resa.
– Många som jag träffar på gatan frågar hela tiden vad ska jag göra för att få ett jobb? Men det går inte bara så här, säger Ion och knäpper med fingrarna i luften.
I de två lekrummen finns gott om färgglada grejer. Just i dag är rockringarna populärast. En pojke har fångat Ion i sin ring och drar honom envist framåt.
– Tåg, tåg!
Ions roll är väldigt speciell och han gör ett fantastiskt jobb.
När ett nytt barn kommer till förskolan blir det ofta lite rörigt. Det kan vara överväldigande med alla leksaker och svårt att hitta rätt i rutinerna.
– De ska prova den grejen och den, säger Ion och visar med händerna hur barnen kastar sig mellan nya grejer och aktiviteter.
Stressnivån kan också vara hög för ett barn som inte vet var det ska sova i natt. Eller som är van att driva omkring på dagen. Många familjer bor i andrahandslägenheter och ägaren vill inte att de ska vara hemma på dagen. Förskolan fungerar som ett familjecenter som även ger stöd till föräldrarnas basbehov, men boende och jobb är inget man kan ordna. Målet är social förändring och fokus ligger på att barnen så småningom ska kunna gå i skolan. Många av de äldre barnen har tidigare varit tvungna att passa sina småsyskon.
Förskolan har fått mycket positiv uppmärksamhet, men bakom den lyckliga fasaden förs en ständig kamp för barnens rättigheter. Fattiga EU-migranter faller mellan stolarna på många sätt. (Se faktaruta.)
– Det senaste är att det har blivit svårare för våra barn att få sjukvård efter lagen om rätt till vård för papperslösa. För de är inte papperslösa. Hela vår verksamhet är ett enda moment 22, men vi ger inte upp, säger Ulrika Falk.
ID. Ion Stan
Namn: Ion Stan.
Ålder: 37.
Född: Rumänien.
Bor nu: Lägenhet i Göteborg.
Familj: Fru och fyra barn, 3, 11, 13 och 14 år gamla.
Yrke: Barnskötare , brobyggare, samhällsinformatör.
Inkomst: Heltidslön på 19 000, men jobbar 75 procent.
Förskola och familjecenter i Göteborg
Göteborgs stad gav 2012 Räddningsmissionen i uppdrag att kartlägga den allt större gruppen EU-migranter som försörjde sig på gatan på olika sätt. Ion Stan var en av dem som genomförde intervjuer med över 100 personer. Det visade sig finnas många barn som helt saknade kontakt med skola och förskola.
Den öppna förskolan startade i april förra året och fokus är romska familjer. Verksamheten är ett samarbete mellan Räddningsmissionen, vars huvudman är olika frikyrkor, och Göteborgs stad som står för två tredjedelar av finansieringen.
Förskolan fungerar också som en mötesplats för föräldrarna som kan få stöd med basbehov som mat och kläder till sig själva och barnen. Förskolan har tre romska medarbetare som fungerar som barnskötare och brobyggare, samt en socionom och en SFI-lärare. Förskolan har sedan starten haft kontakt med ett 40-tal barn. Barnskötarna går på Kommunals avtal och har ansökt om medlemskap i facket.
Barns rätt till utbildning
Alla barn har rätt att gå i skolan, enligt FN:s Barnkonvention (undantaget i svensk lag är barn som har tillfälliga uppehållstillstånd kortare än sex månader). För att få gå i förskola måste du enligt den svenska skollagen vara bosatt i Sverige. Bosatt anses du vara om du är folkbokförd. EU-medborgare som vistas tillfälligt i Sverige räknas inte som bosatta, det gör däremot asylsökande.
EU-medborgare kan anses ha så kallad uppehållsrätt om de till exempel studerar eller är anställd. Då kan de i vissa fall folkbokföra sig och ansöka om förskoleplats. Men fattiga EU-migranter saknar ofta arbete. De betraktas då som turister och får inte belasta de sociala försäkringssystemen. Räddningsmissionens öppna förskola vänder sig till barn till EU-migranter som saknar uppehållsrätt.
Källa: Skolverket och Ulrika Falk
Lång historia av förtryck
Nazisternas förbrytelser utplånade under andra världskriget stora delar av det romska folket. I Sverige har gruppen utsatts för tvångssteriliseringar och barnen har tvångsomhändertagits. Fortfarande förvägras de rätt till att gå i skola, arbeta och få sjukvård i flera europeiska länder. I dag finns drygt 10 miljoner romer i Europa, de flesta är EU-medborgare. Många lever under svåra sociala förhållanden. I Sverige finns statliga projekt som satsar på brobyggande, att bättre få med romerna i majoritetssamhället.