Kaninen Johan bor med sin mamma och pappa i en liten stuga på landet. Idyllen fördunklas snabbt, mamma hostar och mår inte bra. En natt vaknar Johan av oljud från nedervåningen. Det är fjäderkungen som kommit för att hämta henne. Johan och hans pappa flyttar till ett skepp långt ute på havet, men Johan kan inte glömma mamma. När chansen kommer ger han sig av på ett farofyllt äventyr för att hitta fjäderkungens rike och hämta hem henne.

Resan till fjäderkungens rike marknadsförs som den första svenska barnfilmen som ska ses med 3D-glasögon. Nästan allt annat i genren produceras i USA, enligt en mall som vi har lärt oss att känna igen. En rak historia, mycket humor, ett lagom lättsmält budskap och tydliga gränser mellan gott och ont. Den här filmen följer inte konventionerna. Historien är spretig, snudd på anarkistisk, och inte helt lätt att få grepp om. När Johan hittar fram till sitt mål och gränsen mellan levande och döda börjar lösas upp blir det nästan metafysik. Resan till fjäderkungens rike är snygg, spännande och ibland lite otäck, men framför allt väcker den frågor. Räkna med att små biobesökare kan ha många funderingar om livet och döden efteråt.