Klimakterieåren ger enorm kraft!

Säg klimakteriet och bilder av sura och svettiga tanter dyker upp i huvudet på de allra flesta. De mörka tankarna har hängt med länge.

I boken Hej Klimakteriet kan man läsa om läkare som vid förra sekelskiftet menade att klimakteriekvinnor kunde bli sinnessjuka och att deras könsorgan skrumpnade ihop.  Men det har hänt mycket sedan dess och i dag ser man inte ens klimakteriet som en sjukdom utan som en övergång mellan två faser i livet, precis som puberteten.

– Väldigt många har inga problem av det alls, förklarar Maria Fröjdh, en av författarna till boken som kom ut i början på mars.

– För många vi pratat med är de här åren kring femtio fantastiska, säger hennes kollega Åsa Albinsson.

Egentligen är det konstigt att inte lunchrummen svämmar över av klimakteriesnack. Klimakteriet infaller för de flesta när man är mellan 45-58 år gammal och just nu finns det i runda tal 850 000 kvinnor i Sverige som är i den åldern. Ändå är det fortfarande lite tabu att vara klimakterietant. För att sticka hål på tabut innehåller Hej klimakteriet utöver kapitel om kroppen och om livet efter femtio också avsnitt där tio kvinnor delar med sig av sina egna upplevelser. Upplevelser att känna igen sig i, peppas av och skratta åt. Som Emma Hamberg som tokhyllar klimakteriet som frihetstiden med stort F och Pia Sundhage som menar att det var då hon äntligen föll på plats som bra ledare.

– Det är nu man kan återuppleva sin inre Pippi Långstrump. Många har barn som flyttar hemifrån och har fått en stadig ekonomi. Det är en tid när man kan flytta, byta jobb eller pröva något nytt och med lite pepp kanske man vågar det, säger Åsa Albinsson.

Men själva klimakteriet, vad är det? Enkelt uttryckt kan man säga att ägganlagen börjar ta slut och att äggstockarna därför minskar produktionen av hormoner. Första tecknet brukar vara att mensen blir oregelbunden. Det är ingen tvekan om att det finns biverkningar man kan få. Bland annat visar forskning att tre av fyra kvinnor får problem med vallningar – att man blir varm och kall om vartannat. Det beror på att hormonomställningen ger tillfälliga problem med kroppens temperatursystem. Då kan man också få sömnproblem, bli nedstämd och så kan kroppens slemhinnor bli torrare.

– Men för dem som drabbas är problemen ofta över inom några år. Inom 5-10 år har de allra flesta inga problem alls. Och det finns hjälp mot symtomen, säger Maria Fröjdh.

Och så det där med sexlusten! Minskar den hos alla?

– Det är en myt. Hos en del ökar den till och med, säger Åsa Albinsson och skrattar.

Att lära sig att handskas med livet efter klimakteriet är en bra idé. För den del av livet som vi lever efter det blir bara längre. Kvinnor idag får klimakteriet i ungefär samma åldrar som i slutet av 1700-talet. Skillnaden är att då levde man i snitt 20 år efter sin femtioårsdag, medan dagens femtioåringar har närmare 35 år kvar att leva.

– Det finns en enorm kraft i den här gruppen, säger Åsa Albinsson.

Tre röster ur boken

Foto: Piratförlaget

Emma Hamberg, 43 år, författare:
”Nu är vi inte bara fittor längre. Vi är dessutom klimakteriekärringar. Ett annat favorituttryck när det gäller svordomar. Hur coolt är inte det? Att vara två dynamiter samtidigt. Jag är en riktigt fittig klimakteriekärring (direkt översättning: Jag är en cool, stark kvinna som försörjer mig själv, inte tar skit och inte behöver lägga alla mina pengar på bindor längre […]).”

Foto: SR

Sissela Kyle, 56 år, skådespelerska:
”[…] Jag iakttar med förundran hur min kropp förändras, det är nästan rörande. Den markerar övergången och ger mig signaler, för att informera om att jag inte är fertil längre. Kära kropp det visste jag redan, det är helt omotiverat med de här övertydliga tecknen. En märklig kvarleva, en rest från en oupplyst forntid. Klimakteriet borde visas i monter på naturhistoriska riksmuseet, tänker jag när svetten rinner.”

Foto: TT

Pia Sundhage, 54 år, fotbollstränare:
”Vid 25 kunde jag allt, och trodde att jag måste kunna allt. Idag kan jag säga till mitt ledarteam ”Det här är jag inte bra på”. Ju äldre man blir, desto mer blir man den man själv vill vara. Man slipar av sina kanter. Jag är också mera närvarande, mera här och nu. Och så har jag fått ett större tålamod. Min pappa sa alltid att jag hade så bråttom.”