Agneta Berge: Välfärdens viktigaste kvinnor

Det här är kvinnorna som kommer hem till oss när vi är äldre och ger oss hjälp och omsorg. Som klappar vår arm när vi är oroliga. Som tar hand om oss när vi är små. Som med sitt kunnande läker oss genom annat än bara mer medicinering. Som jobbar dygnet runt, året om för att våra kroppar behöver det.

Dessa kvinnor utgör välfärdens fundament. Men de glöms bort.

I januari presenterades en statlig offentlig utredning om hur framtidens valfrihetssystem inom socialtjänsten bör se ut. En oerhört viktig fråga, som påverkar såväl brukare och utförare som de anställda inom bland annat hemtjänsten. Men i den 245 sidor långa utredningen nämns inte hur villkoren för de anställda påverkas av valfrihetssystem med ett enda ord.

Eller jo, de får möjlighet att ”välja” mellan flera arbetsgivare.

Men utöver det: ingenting.

Detta trots att utredningen konstaterar att det är avgörande för kvaliteten att hemtjänstpersonalen har tillräcklig tid för att ge omsorg. Detta trots att KA i reportage efter reportage har berättat om hur valfrihetssystem och privatiseringar inom hemtjänsten drabbar just de som jobbar i den.

Om besök hos äldre som är schemalagda att börja, innan det före har avslutats. Om hemtjänstföretag som tvingar sina anställda att jobba gratis genom att inte betala dem för tiden det tar att förflytta sig mellan brukarna.

Om arbetsgivare som vägrar skriva på så att kvinnor kan få graviditetspenning. Om sänkta löner och försämrade villkor. Om seriösa hemtjänstutförare som lämnar branschen eftersom de inte kan ge god hemtjänst under dessa förutsättningar.

I förra veckan korade tidningen Dagens Samhälle välfärdens 100 viktigaste kvinnor och näringsminister Annie Lööf var på plats för att dela ut pris. Bland dessa 100 finns landstingsdirektörer, verkställande direktörer, sjukhuschefer och välfärdsentreprenörer.

Många kvinnor som gör otroligt bra jobb.

Jag förstår att eventet var till för att hylla kvinnorna på toppositionerna inom välfärden, delvis som en pusselbit i arbetet med att normalisera privatiseringen av välfärden.

Men det vilar ändå något så oförskämt över att eventet inte gick ut på att hylla de hundratusentals kvinnor som bär hela välfärden på sina axlar.

För det är faktiskt de som är välfärdens viktigaste kvinnor. Glömmer vi det, riskerar hela bygget att falla.