Sex förhandlingstillfällen är inbokade för företrädare för Rådet (EU:s medlemsländer), EU-parlamentet och kommissionen. Förhoppningen är att de ska enas om ett förslag senast den 18 februari.

Förhandlingen gäller ett tillämpningsdirektiv som reglerar hur medlemsländerna ska använda utstationeringsdirektivet. Det reglerar i sin tur vilka krav som ska ställas på företag som tillfälligt är verksamma i ett annat EU-land samt vilka villkor som anställda i dessa företag har rätt till.

Det gäller till exempel arbete inom vård, omsorg, trädgårdsarbete, trafik, städning eller byggnadsarbete.

Tillämpningsdirektivet ska innehålla regler om att varje land måste ha samlad information om lagar och avtal som utländska företag kan ta del av på nätet. Ett land ska också ha rätt att kräva in viss information om företaget och dess personal i samband med att det inleder sitt arbete i landet.

Medlemsländerna ska samarbeta och hjälpa varandra med information och kontroller. En stridsfråga har varit vilka kontroller som får genomföras.

Vissa medlemsländer och ledamöter i Europaparlamentet vill ha en ”stängd” lista som inte tillåter medlemsländerna att göra andra kontroller än vad som räknas upp i direktivet.

Kompromissen i Rådet inför förhandlingarna är att varje kontrollåtgärd ska rapporteras till och godkännas av kommissionen.

Entreprenörsansvaret är en annan stridsfråga. Vissa medlemsländer och ledamöter i parlamentet vill begränsa ansvaret till byggsektorn och då bara gälla huvudentreprenörens ansvar i ett led.

Några länder har entreprenörsansvar inom fler branscher och led av underentreprenörer, så kallat kedjeansvar.

Europarlamentets majoritet vill ha kedjeansvar. Kompromissen inom Rådet är att gå på kommissionens linje och föreslå entreprenörsansvar i ett led inom byggbranschen, men att det ska vara möjligt för medlemsländerna att utöka detta ansvar till att gälla inom fler branscher och för fler led av underentreprenörer.

De svenska facken är nöjda med att regeringen i Rådet har försvarat den svenska modellen och motsatt sig försöken att begränsa tillämpningen av reglerna i direktivet.

Facken fruktar att med varje begränsning ökar risken för social dumping.

Johan Danielsson, EU-samordnare på LO, säger att han gärna skulle se kedjeansvar för huvudentreprenörer i alla branscher och full frihet för medlemsländerna att göra de kontroller de önskar av hur utländska företag följer lagar och avtal.

– LO kan leva med den kompromiss Rådet har enats om. Den stänger inga dörrar för vår handlingsfrihet i Sverige. Men vi hoppas på bättre skrivningar när det gäller kontroller och entreprenörers ansvar, säger han.

Johan Danielsson efterlyser klara skrivningar om vad som är tillfälligt arbete i annat EU-land. I dessa situationer gäller Lex Laval i Sverige som bara kräver minimilöner enligt svenska kollektivavtal samt avtalets regler om semester, arbetstid och liknande om dessa villkor är bättre än vad som gäller enligt lag. I annat fall gäller lagen.

Lex Laval reglerar det som krävs enligt EU:s utstationeringsdirektiv. Lagen kom till efter att EU-domstolen i fallet Laval ansåg att Byggnads och Elektrikerförbundet bröt mot utstationeringsdirektivet när de med stridsåtgärder krävde svenska kollektivavtal för lettiska byggnadsarbetare vid ett skolbygge i Vaxholm.

Europarådets kommitté för sociala rättigheter och FN-organet ILO:s expertkommitté har dömt ut Lex Laval för att den strider mot deras konventioner med rättigheter för fackliga organisationer att fritt förhandlar och ta till stridsåtgärder för sina avtalskrav.

LO kräver med hänvisning till den kritiken att lagen rivs upp och att svenska kollektivavtal alltid ska gälla i Sverige, Därför vill inte LO att det tillämpningsdirektiv som nu diskuteras i EU försöker stänga den möjligheten.

Johan Danielsson tycker som ett första steg att det är viktigt att tillämpningsdirektivet är tydligt med att utländska företag och deras personal som inte är tillfälligt verksamma i landet fullt ut ska följa värdlandets avtal och lagar, inte bara minimivillkoren.

– Då ska svenska avtal gälla fullt ut, utan begränsningar, säger han.

De förhandlingar som inleds om ett par veckor, som på EU-språk kallas trialog, sker utan insyn bakom stängda dörrar. Ingen information ges förrän allt är klart.

Om de enas om ett förslag ska detta godkännas av hela Europaparlamentet och Rådet. Förslaget kan då bara antas eller förkastas. Om det förkastas hamnar förslaget i papperskorgen.