Företagarna i Kungshallens restaurangalleria i Stockholm har en annan affärsidé: I stället för att lägga en femkrona i vändkorset ska toabesökaren ladda ner en app, registrera betalkort och identitet och få en kod med rätt att kissa. Förutom att det utestänger många gäster är det märkligt att en appägare ska få tillgång till matgäst­ers toalett- och restaurangvanor. Appar är en del av de flesta människors vardag, och KA tipsar om några avslappnande sådana i numer 22/13. Men appar till ”smarta” mobiler har en baksida: Förutom att de ofta skickar personliga data om dig till sin ”ägare” kan de skicka skadlig kod in i mobilen – och sända iväg telefonens ID-nummer och hela din adressbok. Dessa och andra oroande fakta belyser Per Ström på ett kusligt klargör­ande sätt i skriften ”Vadå Privatliv?”, som ges ut av stiftelsen den Nya Välfärden. Organisationen kan man sätta ett frågetecken för, men Ströms kartläggning av övervakningssamhällets baksidor är viktig och han ger även tips om hur man kan skydda sig.

Det kontantfria samhället, läsa journalen på nätet är andra trender i samhället med risker för integriteten och som även stänger ute medborgare. Dessvärre visar myndigheternas förkärlek för att samla in mängder av känsliga personuppgifter inte leda till motsvarande starka säkerhetstänk. Skatteverkets försäljning av svenskarnas personnummer till kommersiella företag är bara ett exempel, den stora kapningen av skyddade integritetskänsliga uppgifter bland annat 500 000 svenskar i kronofogdens register är ett annat av många, ofta nedtystade dataintrång som kan ge obehöriga tillgång till känslig information som ger makt.

Många är beredda att avstå en del av sin integritet för mer bekvämlighet. En stor grupp delar gärna personliga uppgifter med varann i sociala medier. Men alla bör vara medvetna om de missbruk som blir allt vanligare. Svenska politiker i alla partier måste ta ett större ansvar för medborgarnas integritet. Och vi måste ta kontrollen över våra digitala jag – innan någon annan gör det.