Hon är en av närmare 40 anhöriganställda i hemtjänsten på Humana i Sollentuna. Företaget försöker ge de anhöriganställda samma stöd som de andra i hemtjänsten. Skillnader finns dock, de anhöriga vårdar endast sina anhöriga och anställningen varar bara så länge behovet finns. En del är dock vårdbiträden eller undersköterskor. Flera har andra arbeten också. Det har inte Inga Lindholm, 69, som vårdat sin make sedan han blev rullstolsburen efter en stroke för 13 år sedan. Nu får hon betalt för att hjälpa honom 67 timmar i månaden.

Två gånger i veckan kommer hon till lokalen på Malmvägen för att tömma Mobipen, som elektroniskt registrerar hjälpinsatserna. Ofta är det för mycket tid som är registrerad.

– Det är ett evigt pass, man ska trycka på den när man äter frukost och trycka av den när man är klar. Man gör ju alla de där sakerna ändå när man bor ihop, säger Inga Lindholm.

Är det inte risk att du jobbar för mycket?

– Den risken är stor, säger Inga Lindholm och skrattar som hon så ofta gör. Sedan skakar hon på huvudet.

Men om det inträffar något speciellt kan chefen ta en diskussion med biståndshandläggaren för att få ut övertid.

Inga Lindholm och de andra anhöriganställda bjuds in till arbetsplatsträffarna 10 gånger om året. Men det är få som kommer. Träffarna är gemensamma för alla i hemtjänsten, det är sällan som man tar upp något som rör de anhöriganställda och ibland kan det också vara känsligt att prata om den anhörige.

– Träffarna ger inte så mycket, säger Inga Lindholm som heller inte brukar gå.

I stället pratar hon med chefen Milka Cofre när hon tömmer ”pennan” och när chefen kommer på hembesök en eller två gånger i månaden. Eller när Humana ordnar någon utbildning, i till exempel lyftteknik, hygien eller mathantering. Men Inga Lindholm erkänner att det var ett tag sedan hon var med. Däremot har hon bokat in den 12 december när Humana bjuder på libanesiskt julbord.