Vad vill du uträtta som ny chef?

– Det viktiga för mig är att bygga vidare på det som biståndsnämnden står för och har gjort hittills. Jag kommer in i ett läge där det ligger en ny organisation, jag vill bygga på det som har gjorts och utveckla det.

Vad fick dig att börja arbeta med bistånd?

– Jag jobbade som journalist innan, men ville jobba mer långsiktigt och djupgående och såg biståndet som ett sätt att göra det. Där kände jag att jag kunde hjälpa människor och förändra nånting. Den insikten fick jag när jag reste till Mostar under kriget på Balkan och såg vad de människorna var med om. Då tänkte jag att jag måste jobba på nåt annat sätt. Jag träffade också barn som varit med om fruktansvärda saker.

Vilken är den viktigaste biståndsfrågan för fackföreningsrörelsen i dag?

– Den absolut viktigaste frågan är att det internationella samarbetet ska se de fackliga frågorna som en av de viktigaste människorättsfrågorna. Två tredjedelar av jordens arbetande människor har inte rättigheter tillgodosedda i arbetslivet. Det finns otroligt mycket kvar att göra.

Du kommer närmast från Sida och har bland annat arbetat i Moskva, hur är läget för de fackliga rättigheterna där?

– De har en tradition av institutionaliserade fackföreningsrörelser som varit nära förknippade med Sovjetstaten och sen Sovjetstatens fall har inte de här kolosserna förändrats i den utsträckning som de borde. Det finns oerhört mycket kvar att göra, bland annat vad gäller kvinnors rättigheter, arbetsplatsolyckor och migrantarbetare.