Susanne Fransson har skrivit boken ”Yttrandefrihet och whistleblowing – Om gränsen för anställdas kritikrätt (Premiss förlag). I boken går hon igenom lagar, regler och rättspraxis kring yttrandefrihet på jobbet.

Hennes slutsats är att en lag om whistleblowing inte behövs, annat än om Sverige borde ha en sådan lag för att uppfylla förpliktelserna enligt internationell folkrätt.

– Min erfarenhet säger mig att utredningens förslag blir att i lagtext kodifiera vad som redan gäller enligt gällande praxis, säger hon.

Praxis i dag är att anställda som anses obekväma inte har något skydd i sin anställning. Men att arbetsdomstolen kan förklara en uppsägning sakna saklig grund om den anser att larmet var rätt och viktigt, som exempelvis verksamhet som är farlig för de anställda eller allmänheten.

Även om inte skyddet skulle öka för de anställda tror hon att synen på lojalitetsplikten kan förändras om det blir en skyldighet att internt slå larm.

– Det skulle inte öka kritikrätten men kunna fungera som en motvikt mot den ”tystnadens kultur” som råder på många arbetsplatser.

Susanne Fransson skulle vilja utveckla en lag om whistleblowing med att anställda får rätt att med meddelarskydd slå larm till ansvariga myndigheter.

– I dag är anställda skyldiga att slå larm enligt skollagen, Lex Maria och Lex Sarah. Men det är inte möjligt att göra det anonymt om arbetsgivaren struntar i larmet när det väcks internt i företaget. Det borde ändras på.

TCO:s chefsjurist Samuel Engblom föreslog när boken presenterades vid ett seminarium i Stockholm att anställda ska ha rätt att också slå larm till sina fackiga företrädare utan risk för repressalier från arbetsgivaren.

Susanne Fransson är tveksam till om en sådan lagändring behövs.

– Alla borde ju redan nu ha rätt att tala med sina fackliga företrädare, annars är det ju en föreningsrättskränkning.

Kommunal och andra förbund har tecknat kollektivavtal med företag om att meddelarskydd ska gälla för de anställda. Dessa avtal har ofta förbehåll om att de anställda bara får slå larm utåt om allvarliga missförhållanden och då efter att först ha larmat internt.

Ibland betonas i avtalen att lojalitetsplikten med arbetsgivaren går före meddelarskyddet och rätten att slå larm utåt. Det gäller då uppgifter som arbetsgivaren anser vara falska eller som denne anser skadar företaget.

Susanne Fransson menar att yttrandefriheten enligt kollektivavtal aldrig kan bli lika stark som enligt lag.

– Kollektivavtal kan aldrig ge samma skydd mot efterforskning av källor och repressalier. Det går inte att straffa den som bryter mot meddelarskyddet om den inte gäller enligt lag, säger hon.

Enligt lagen kan den som bryter mot förbudet att efterforska eller straffa källor dömas till böter eller fängelse upp till ett år.

Men detta förbud gäller i grundlagen bara offentliga myndigheter och omfattar alla anställda som på så sätt har meddelarskydd. Privat anställda saknar detta skydd.

Blir det istället ett brott mot kollektivavtalet kan facket kräva skadestånd vilket kan prövas i arbetsdomstolen.

Samma begränsning gäller när kommuner och landsting kräver att meddelarskydd ska gälla när verksamhet läggs ut på upphandling till privata entreprenörer.

Landstinget eller kommunen kan kräva skadestånd eller säga upp kontraktet för brott mot meddelarskyddet.

Men den skyldige kan inte straffas som i offentlig verksamhet.

Efter den stora uppmärksamheten kring den påstådda vårdskandalen i Carema, numera Vardaga, tillsatte regeringen en utredning om meddelarskydd för privatanställda inom offentligt finansierad verksamhet.

Utredningen fick i uppdrag att framför allt pröva möjligheten att införa meddelarskydd för privatanställda inom vård, skola och omsorg. Detta väntas också bli utredningens förslag som presenteras inom kort.

I maj 2014 väntas utredningen om skydd för whistleblowers bli klar.

– Jag tror inte att den utredningen kommer med så mycket nytt. Men jag blir gärna överraskad, säger hon.