Den svenska skolan ska vara likvärdig och ge alla lika tillgång till undervisning. Det slås fast i skollagen – men samtidigt har Sverige nu ett av världens mest marknadsstyrda och decentraliserade system. Likvärdigheten har upphört, kunskaperna sjunker, och segregationen ökar mellan skolor och elever, vilket drabbar inte minst arbetarbarn i LO:s led. Hur kunde det bli såhär? Borgerliga beslut om friskolor och vinstutdelning är en tung del visar denna kunskapsrika och lättlästa rysare som borde ligga på nattduksbordet hos utbildningsminister Jan Björklund (FP) skoltalesperson Ibrahim Baylan (S) och hela LO-ledningen. 

Det märkliga med skoldebatten är att den handlar om så många saker samtidigt – där en del bifrågor seglar upp som huvudfrågor medan de viktiga strukturfrågorna – hur skolan är organiserad, hur insyn och lagar värnas i privata skolor, hur eleverna tryggas när vinstdrivna skolor går i konkurs, hur vinster överhuvudtaget kan vara tillåtna med hjälp av skattepengar – dessa frågor sopas under mattan. Lösningen på det stora sår som skapats genom marknadsstyrningen stavas oftast ”kvalitetsmätningar” eller kostnadsdrivande utvärderingar av svårmätta saker. Exempelvis etiskt tveksamma och för professionen kränkande ”kundundersökningar” av hur nöjd man är med sin lärare. Eller hur nöjd man är med sina betyg. Vilket lett till att betygen inte alltid handlar om kunskap, utan kan vara ett sätt att locka elever i privat drivna skolor.

Olof Palme, som höll i utbildningsfrågor innan han blev socialdemokratisk partiordförande och statsminister, tog starkt avstånd från vinster i välfärden. Det gjorde – och gör även Carl Tham, som lämnade FP och sedermera blev utbildningsminister i en socialdemokratisk regering 1994-1998. Hans beska droppar i ett kortfattat inlägg i antologin riktar sig just till S skolpolitiske talesperson Baylan: ”Det tog socialdemokratin nästan ett halvt sekel att tillsammans med det då skolprogressiva Folkpartiet skapa en sammanhållen skola där klass och ursprung spelade en liten roll. En sådan skola är, insåg de ledande socialdemokraterna, grunden för ett mer jämlikt samhälle. /—/ Socialdemokraterna borde nu visa att det är ett reformistiskt parti som har förmåga att lära av misstag. Avveckla skolpengen och konkurrenssystmet, förbjud och fasa ut de vinstdrivna skolorna och skapa ett nytt styrsystem som sätter kvalitet och social utjämning främst. Det är vad Baylan borde säga.”