Från sandlådan till festblåsan

Att vara ”Sör-pings-fin”, alltså Söderköpings-fin, är när man varken är festklädd eller jobbklädd, berättar Maggan Pileby-Jonsson, barnskötare från Norrköping.
  – Det är det man har på sig när man går på tjejträff eller teater. Det är lite finare än till jobbet. På jobbet vill jag inte ha nya kläder eftersom de kan bli nerkladdade direkt.
  Hon skickade in till KA:s tävling eftersom hon ville ha hjälp att hitta en fin klänning.
  – Jag använder klänning så sällan, samtidigt tycker jag att det är jättefint. Jag är inte en sådan som går på fina fester, men jag tittar på Let’s dance och tänker att ”åh, tänk att ha en sådan klänning”. På jobbet har jag ju praktiska kläder.

Elsa Billgren tar av sig sitt halsband och låter Maggan Pileby-Jonsson se hur den svarta klänningen kan göras ännu festligare. Klänningen tänker Maggan ha på nyår.

Maggan är barnskötare på förskola sedan 1980. Ett yrke som passar en ”pyssel-Maja”, som hon beskriver sig själv. Hon gillar att sticka, virka och inreda huset tillsammans med sin man som är snickare. På senare år har hon gått mycket på loppisar och köper gärna Kobra-
telefoner och porslin. Begagnade kläder har hon inte mycket, men kläder i allmänhet intresserar henne. Hon säger att hon är en garderobsnörd, som sorterar kläder efter färg och förvarar underkläder i fina korgar.
  – Jag är lite knäpp för jag älskar att tvätta och stryka som ingen annan gör.
  Vi möter Elsa Billgren i butiken Beyond retro i Stockholm. Elsa har förberett en hel stång med klänningar och andra plagg, efter att ha fått ett mejl med Maggans önskemål och storlekar.
  – Hon önskade rosa, volanger och rosetter!, utbrister Elsa Billgren förtjust. Så jag har satt på mig min finaste klänning för dig.

Elsas klänning är som en rosa macaron och hennes röda läppar spricker upp i ett stort leende. Maggan bär ofta rosa till vardags och i dag har hon en ljusrosa tunika under.
  Maggan får sätta sig på en tygklädd bänk framför klädstången, Elsa berättar om varje plagg och Maggan samlar många av dem i en tilltagande ja-hög.
  – Åhhh. Oj, oj, oj!, låter Maggan när Elsa håller fram en lång tuggummirosa klänning med stor rosett fram.
  Den hamnar i ja-högen. Eftersom det här är en butik med amerikanska vintage-kläder finns en hel del som stämmer överens med Maggans drömklänning. Så ser inte svensk vintage ut, berättar Elsa.

Maggan Pileby-Jonsson i den kläder hon brukar ha på jobbet, och i sin nya festklänning.

Inne i provrummet hjälper Elsa Maggan med otaliga dragkedjor. Den långa klänningen som vi nu kallar Barbieklänningen är svår att andas i även för en smal kvinna som Maggan. När man provar vintage är det lätt att tänka att man är ”för stor”, men kläderna är ofta väldigt små.
  – Du ska veta att det säkert är en 14-åring som haft den klänningen på en bal, säger Elsa till Maggan.
  En mängd plagg finns kvar i högen och när Maggan kommer ut med en knälång rosa klänning – med rosett – konstaterar hon:
  – Det här är jag.
  Den tänker hon bära i Norrköpings konserthus, dit alla kommunanställda blivit bjudna på fest. Hon hittar också den ultimata nyårs-stassen: en längre klänning som står ut nedtill med ”fishtail”, i svart spetstyg. Och så en ”Sörpings-fin” klänning: en rak, knälång modell i rosa Bardot-rutor som också funkar bra till jeans.

Tre olika klänningar från 60-talet blev resultatet. Efteråt går vi en runda kring Hornsgatan på Södermalm, där det finns allt från Myrorna till den lite dyrare Judiths second hand. Men några fler köp blir det inte, Maggan är nöjd.
  – Nu har jag så mycket att berätta när jag kommer hem, det här var det roligaste på väldigt länge.
  Elsa verkar också nöjd med uppdraget och Maggans färgstarka klädval.
  – Vad roligt att du är så modig, säger Elsa när de tar farväl.
  Och bilden av den strålande Maggan som svassar framför speglarna i den ena drömklänningen efter den andra, stannar länge kvar hos mig.
  – Tänk att Elsa hittade precis det jag ville ha: rosa, volanger och rosetter.