För två år sedan skrev KA om kommunalaren Saria Wiberg, som för tolv år sedan skadade ryggen när hon lyfte en vårdtagare ensam. Efter en operation blev ryggen värre och sedan 2006 har Saria varit sjukskriven eftersom hon har så svåra smärtor att hon bara kan stå eller gå någon timme om dagen.
  – På morgnarna har jag jätteont, på kvällarna har jag så ont att jag får frossa. Jag kan inte få en vanlig dag att fungera utan måste välja bort jättemycket. Jag vill inget hellre än att arbeta men det går inte, säger Saria Wiberg.

2008 skärpte regeringen reglerna så att det inte längre var möjligt att få tidsbegränsad sjukersättning. För att få rätt till stadigvarande sjukersättning, det som tidigare kallades förtidspension, krävs att arbetsförmågan är nedsatt ”för all överskådlig framtid”. Det tolkade Försäkringskassan många gånger som att arbetsförmågan skulle vara nedsatt livet ut. Saria Wiberg hade haft tidsbegränsad sjukersättning i flera år när Försäkringskassan plötsligt avslog hennes ansökan av såväl tidsbegränsad som stadigvarande sjukersättning.
  – På den tiden kunde man fortfarande få tidsbegränsad sjukersättning eftersom det var en övergångsperiod. Hennes ansökan avsåg i första hand stadigvarande sjukersättning, och i andra hand tidsbegränsad, säger Kerstin Burman, jurist på LO-TCO rättskydd som har biträtt Saria Wiberg. 

Samtidigt sänktes Saria Wibergs sjukpenninggrundande inkomst till noll, eftersom hon varit inskriven hos Arbetsförmedlingen som ”arbetssökande med förhinder”, och Försäkringskassan ansåg att hon då inte kunde räknas som arbetssökande.
  – I december 2011 kom domen som gav Saria rätt till tidsbegränsad ersättning, men eftersom reglerna hade ändrats kunde hon bara få det för perioden fram till december 2010 och sen stod hon på bar backe. Men det innebar att hon kunde få tillbaka sin SGI och hade möjlighet att söka om sjukpenningen, säger Kerstin Burman.
  Men då drabbades Saria av nästa bakslag. Trots att det ska vara lättare att få sjukpenning än sjukersättning nekades Saria sjukpenning.
  – Man tyckte att hon kunde ta ett vanligt arbete på arbetsmarknaden. Det tyckte varken läkarna eller Arbetsförmedlingen. Försäkringskassan sa nej ändå och hennes SGI sänktes på nytt till noll.

Under tiden har Saria i perioder fått leva på anhöriga eller försörjningsstöd från socialen. Ett tag fick hon aktivitetsersättning från Försäkringskassan eftersom hon har varit inskriven hos Arbetsförmedlingen och provat på om det finns någon rehabilitering som hjälper. De konstaterade att det inte finns något som kan göra Saria frisk nog för att jobba. Och i början på oktober kom domen i förvaltningsrätten som ger Saria rätt. Det betyder att hon får sjukpenning för perioderna mellan sjukersättningsansökningarna, då Försäkringskassan ansett att hon kan ta ett vanligt arbete.
  Och några veckor efter domen i Förvaltningsrätten kom nästa seger för Saria – Försäkringskassan ger henne rätt till stadigvarande sjukersättning. Anledningen till det är en dom i Högsta domstolen från 2011, där det slogs fast att Försäkringskassan varit för hårda när de tolkat skrivningarna som att man måste bevisa att man inte kommer kunna jobba något mer i sitt liv.

Under den tre år långa processen har Saria inte vågat hoppas på att hon ska få rätt. Nu är hon lättad och har knappt hunnit ta in att det är över.
  – Jag väntade två dagar innan jag vågade öppna brevet från Försäkringskassan, jag var så nervös och tänkte att det måste vara avslag. Jag fick läsa det flera gånger. Det är inte mycket pengar men det är en sådan lättnad att det går inte att beskriva. Att bli nekad ersättning när man vill men inte kan jobba, det känns som att man måste tigga och be när man redan ligger ner. säger Saria Wiberg.
  Kerstin Burman på LO-TCO rättsskydd har svårt att bedöma om det har varit ett ökat tryck på omprövningar av avslag efter den ändrade praxisen för två år sedan.
  – Vi får ju bara avslagen. Men vi driver jättemånga sjukersättningsärenden, och ofta kan vi ha ett gammalt ärende som ligger i domstol när det kommer en ny praxis. Då brukar vi uppmana att söka på nytt och vår erfarenhet är att det i många fall går igenom då, och då kan man dra tillbaka målet. Det är en kvarstående uppmaning, att söka på nytt när praxis ändras.