Busschauffören hade deltagit i ett rehabiliteringsprogram via Arbetsförmedlingen. Sedan 2008 var han sjukskriven på grund av en stroke.

Veolia ifrågasatte då om han på grund av sin stroke kunde köra buss igen och tyckte att han borde arbetsträna någon annan stans. Bolaget gick ändå med på att låta honom arbetsträna i deras bussar.
   Målsättningen med rehabiliteringsprogrammet var att mannen skulle återgå i arbete på halvtid. När rehabiliteringen avslutats menade arbetsförmedlingen och företagshälsovården att mannen var frisk. Han fick tillbaka sin behörighet att köra buss.

Men för Veolia stod det klart för  att han inte kunde börja arbeta tidigt på morgonen eftersom han hade svårt att komma igång direkt efter uppvaknandet.
   Trots detta fick han av arbetsgivaren ett schema som innebar pass från kl 04.00 och 05.00. När föraren förklarade att han inte kunde arbeta med ett sådant schema blev han uppsagd.
   Arbetsdomstolen tycker i och för sig att Veolia borde ha kunnat planera schemaläggningen så att bussföraren enbart behövde arbeta eftermiddagar.

Men domstolen bedömer ändå att det hade krävts för stor anpassning med arbetstider och linjer, med lugnare trafik, som ställer för höga krav på Veolia för att göra det möjligt för bussföraren att kunna sköta sitt arbete.
   Domstolen köper också Veolias argument att det inte finns andra lämpliga arbetsuppgifter att omplacera honom till.

Bussföraren är medlem i Kommunal som valde att inte föra hans talan. Istället var det diskrimineringsombudsmannen, DO, som drev fallet till Arbetsdomstolen.