Drömjobben handlar mindre om själva arbetsuppgiften än om den fläkt av glamour, framgång och pengar runt jobbet som skapas av varumärket. Gymmet, det globala datainsamlingsföretaget, möbelkedjan, konsultföretagen, bankerna och modeindustrin säljer inte bara tjänster, utan förser sina medarbetare med statuskappor – och ofta löften om stora materiella belöningar. Att många (men inte alla) saknar fackliga rättigheter, försäkringar och har superkoll på sina anställda ifrågasätts sällan. De unga som får jobben vågar inte protestera, eller anpassar sig till rådande kultur.

Om man uttrycker det på ”sociologiska” så dominerar det ekonomiska kapitalet totalt vår tankevärld och förstärker därmed samhällsbilden om vad som utgör lycka. Yrken som handlar mer om pengar än exempelvis omvårdnad eller kultur får därmed ett övertag när vi försöker formulera vad som är ett gott liv. Bland topplistorna på ”framtidsföretagen” är ämnesområdena begränsade till ekonomi, juridik, fastighetsmäklare. Vård och omsorg nämns över huvud taget inte som lockande arbetsplatser och förekommer inte alls i reklamtidningen! Framtiden formas för en ekonomisk elit medan övriga grupper osynliggörs.

Den regering som styr Sverige sedan 2006 säger sig vilja ha ”mer kunskap, bättre välfärd och ett Sverige som håller ihop” (DN 13/10/06). I stället växer klyftorna i skolan och arbetslivet. Tidningen Arbetet visar hur en genomsnittlig vd sedan millennieskiftet fått 28 600 kronor mer i månaden, medan städaren fått 5 300 (35/13). Bland övriga löntag­are har den ekonomiska medel- och överklassen vunnit på arbetarnas bekostnad. Andelen individer som finns under nivån 60 procent av median­inkomsten i Sverige ökade från 6 procent 1991 till 25 procent 2010 (Fronesis Klass 2012). Ett samhälle som håller ihop?

Eftersom regeringen 2007 avskaffade förmögenhetsskatt finns inte heller någon förmögenhetsstatistik längre. Och sedan SCB efter läsåret 2005–2006 inte längre redovisar socialt ursprung för studenter så kommer klassklyftorna i högskolan att kunna öka, och klass­resorna minska, utan att någon politiker behöver ställas till svars. Att måla om samhällsbilden och omtolka versionen av det goda livet blir arbetarrörelsens största utmaning. Varsågod och börja nu!