De thailändska bärplockarna som protesterade i Umeå och värmländska Lesjöfors tidigare i höst för att de inte fått sina löner har åkt hem, men problemen i bärbranschen kvarstår. På måndagen bjöd Kommunal in till ett seminarium för att diskutera problemen och möjliga lösningar.

LO:s migrationspolitiske expert Thord Ingesson riktade en hård känga till regeringen för att inte ha gjort något på åtta år för att förbättra situationen.
   – Det är en ganska tydlig linje från regeringen i den här frågan.  Alla förändringar har Migrationsverket gjort själva, tillsammans med aktörer i branschen, säger Thord Ingesson.

Migrationsminister Tobias Billström har föreslagit skärpta regler för arbetstillstånd, bland annat att regeln för hur lång tid man har på sig att hitta nytt jobb innan man måste lämna Sverige förlängs från tre till fyra månader och att Migrationsverket ska göra systematiska efterhandskontroller. Men enligt Thord Ingesson kommer de nya reglerna inte heller hjälpa.

Kommunal har sedan de började organisera bärplockarna tecknat 12-15 kollektivavtal med thailändska bemanningsföretag som hyr ut arbetskraft till Sverige. Men enligt Kommunals förste vice ordförande Per Holmström kan de inte som reglerna ser ut i dag säkerställa att villkoren i kollektivavtalen följs.  
   – När vi tecknar kollektivavtal så bygger det från båda parter på att man är ärlig, och att vi kan gå in och titta. Men som det ser ut i dag så finns arbetsgivaren i ett annat land. Vi vet inte vad som händer i det landet, om det har skrivits andra kontrakt till exempel. Vi kan inte heller på ett bra sätt se att lönen är utbetalad, vad som är avdraget och så vidare, säger Per Holmström.

Tycker ni att bärplockarna borde anställas i Sverige?
   – Ja, det vore ju det allra bästa. Varför det inte är så får man väl fråga bärbranschen, men vår bedömning är att bäruppköpare och grossister inte vill ha något arbetsgivaransvar eftersom de tycker att det blir för dyrt.

Andra problem enligt Kommunal är att bäruppköparen som hyr in arbetskraften inte har något ansvar för bärplockarna, att det inte finns någon arbetsgivarorganisation som är en tydlig motpart och att Migrationsverket inte säkerställer var bankgarantierna som ska visa att det finns pengar till löner finns.

Som det ser ut i dag så betalar bärplockarna själva för en rad omkostnader, till exempel bensin till bilarna som de behöver för att ta sig runt när de arbetar.
   – Det systemet är inte reglerat. Det är en av de sakerna som är ett bekymmer, att boende, mat och bensin inte är reglerat i kollektivavtalet. Det kanske är en sådan sak som borde vara reglerad, säger Per Holmström.  
Kan ni inte försöka få in det i kollektivavtalet?
   – Jo, det skulle vi kunna jobba på och då skulle vi behöva en motpart att jobba mot.

Kommunal ställer nu fem krav på förändringar för att komma till rätta med problemen:
• Arbetstagaren ska på förhand med säkerhet veta vilka anställningsvillkor som väntar i Sverige.
• Det ska vara möjligt att överblicka inkomsterna och kostnaderna för arbetet i Sverige, så att man inte riskerar att åka hem med en livslång skuld.
• Om det uppstår en tvist så måste den kunna prövas i svensk domstol.
• Migrationsverket måste ha möjlighet att gallra bort oseriösa arbetsgivare eller arbetsgivare som saknar förutsättningar för att bedriva en seriös verksamhet.
• Justitiedepartementet, Kommunal och migrationsminister Tobias Billström bör ta initiativ till en bärplockardelegation för att arbeta med frågan. Där kan alla berörda parter ingå, som Arbetsmiljöverket, Skatteverket och bärbranschen och arbetet ska pågå under flera år.

Med på seminariet var även journalisten Mats Wingborg, som har skrivit flera rapporter om bärbranschen för organisationen Swedwatch räkning. I somras reste han runt och träffade såväl thailändska bärplockare med arbetstillstånd som de så kallade friplockarna, som ofta kommer från Europa och formellt inte är anställd av någon. Ofta fungerar det bra, men andra är i praktiken anställda och utnyttjas då ofta. Mats Wingborg pekar på att branschen är väldigt unik, dels eftersom råvaran är gratis, och dels för att det finns två kommersiella system – ett med anställda bärplockare och ett med friplockare som säljer bären direkt till uppköpare.
   – Det här är väldigt komplext. Det skulle behövas en åtstramning av reglerna för plockarna med arbetstillstånd, men stramar man åt riskerar man att det andra systemet med friplockare som egentligen borde vara anställda växer, säger Mats Wingborg.