Professor Rubery är ekonom och arbetar till vardags på universitetet i Manchester och har bland annat anlitats av EU-kommissionen. Hon säger att Sverige fortfarande ses som något av en förebild när det kommer till kvinnors löner, men att detta håller på att förändras i takt med att orättvisorna ökar här.
   – Ni har mer ojämlikhet nu än tidigare, men det är inte som i England än. Växande orättvisor i samhället är det största hotet mot ett krympande lönegap mellan kvinnor och män.

En väg till högre löner för kvinnor som ibland nämns är att kvinnor borde ta sig in mer på mansdominerande yrkessektorer. Detta är dock inte något framgångsrecept, om man ska tro Rubery.
   – Kvinnorna får ofta göra rutinjobben då, och det är männen som blir chefer. Nyckeln är inte heller att män tar sig in på de kvinnodominerande yrkena. Oftast är det nämligen unga outbildade eller studenter som tar dessa jobb och resultatet blir bara att fler män måste jobba för kvinnolöner. Det är inte bra för dem och det är inte bara för kvinnorna.

Jill Rubery pekar på flera andra verktyg för att få upp kvinnors löner:
• högre minimi- och ingångslöner.
• höjda löner för dem som arbetar i offentlig sektor.
• mer transparens, där lönerna inte är hemliga.
• tydliga karriärvägar för kvinnor som skapar vägar till mer kvalificerade jobb.

Professorn betonade också vikten av bra barnomsorg och att det finns stöd till föräldrar som arbetar.
   – Men sen handlar det i slutändan om hur vi värderar arbete. Hur värderar vi omsorgsarbete?