Livet är fyllt av händelser. Alice Munro skildrar ett ögonblick här och ett där. Ur olika liv. I fjorton noveller, fyra handlar om henne själv. Allt är vardagligt, men samtidigt livsavgörande. Munro fångar en sekvens här och där. Några av dem får mig att tänka på mitt eget liv. Och varför det blev som det blev.
Munro hyllas ofta för sin detaljrikedom. Den får mig att leva mig in i berättelserna samtidigt som den skapar distans. Men det är väl det perspektiv handlar om?
