Hanna Antonsson, doktorand i företagsekonomi vid Linköpings universitet.Hanna Antonsson.
Foto:

Charlotte Perhammar

Äldreomsorgens chefer är ofta utbildade inom social omsorg och vill jobba med ledarskap och människor. Men i verkligheten har de fått en administrativ funktion som handlar om att styra verksamheten ekonomiskt.

Det handlar om de chefer som är närmast personalen, som sätter lön och ansvarar för arbetsmiljön.
   – Det blir mindre ledarskap och mer administration, och cheferna berättar hur det har skett över tid, säger Hanna Antonsson, doktorand i företagsekonomi vid Linköpings universitet, som har intervjuat ett 40-tal chefer och skuggat fyra av dem i deras vardag.

Hon talar om ett ”organisatoriskt hyckleri”, som innebär att cheferna jobbar med motstridiga krav: de ska öka kvaliteten samtidigt som det hela tiden ska göras billigare. Dessutom ska de hålla medarbetare motiverade och driva på verksamheten.
   – Jag tror att det har att göra med att det blivit fler privata utförare. Äldreomsorgen har blivit mer kostnadsfokuserad och cheferna måste tänka annorlunda. De flesta har utbildning i social omsorg och har valt yrket för att de brinner för de äldre, men uppdraget är en administrativ position, så det blir en konflikt för dem.
   – De säger att de vill vara ute mer i verksamheten bland medarbetarna. Jag förstår det som att de upplever att det fanns mer resurser förr när de inte konkurrerade som de gör nu när det finns privata utförare.

Men enligt Hanna Antonsson tycker cheferna i såväl kommunal som privat verksamhet, att privatiseringar bidragit till att man jobbar mer mot kvalitet.
   – Största skillnaden mellan de privata och kommunala cheferna är hur de pratar om ekonomi. För de kommunala cheferna är det jobbigt med ekonomi eftersom de är i en nedåtgående verksamhet, medan de privata är rekryterade till ett uppdrag där man ska leverera vinst.

Några chefer tyckte att de saknar ekonomisk kompetens.
   – Det är jättestora budgetar de sitter med. Det är inte säkert att man skulle hantera budgeterna annorlunda om man är ekonom. Men att utbildningen inte har någonting av det är lite märkligt.

Och när cheferna sysslar mer med administration flyttas arbetsledarrollen ofta ner till undersköterskor och vårdbiträden, som blir samordnare eller gruppledare.

Blir det då otydligt vem som gör vad?
   – Jag upplevde det som väldigt tydligt. Särskilt om de hade gruppledare var det väldigt tydligt att de skulle arbetsleda personalen.

Men det är cheferna som är utbildade till ledare, och de sysslar mindre med det. Så det verkar som att personer i flera led har fel utbildning?
   – Ja, det menar ju jag. Men jag tror inte att cheferna skulle hålla med. De tycker att de har en bra utbildning förutom att de saknar den ekonomiska delen.

Är det lönlöst för personalen att ställa de krav på sin chef som de ska kunna ställa utifrån exempelvis arbetsmiljölagen?
   – Nej, för de verkar väldigt måna om att personalen ska få sina behov uppfyllda. Sedan pressas cheferna uppifrån av andra krav och det blir konflikt inom chefspositionen. Det är inte roligt för en chef att säga till medarbetarna att de måste cykla jättefort för att hinna till brukarna, det beslutet kommer ju ofta uppifrån. Det blir etiska dilemman.

Är det ett omöjligt uppdrag att vara chef i äldreomsorgen?
   – Nej, det skulle jag inte säga. Jag som forskare blev förvånad över hur bra de hanterade verksamheten eftersom den måste var väldigt svår att arbeta i. Så jag blev snarare imponerad.