Femårige Jens försvinner en sensommardag på 70-talet ute på Alvaret, på Öland. Tjugo år senare grubblar hans morfar, Gerlof som nu blivit en gammal man, fortfarande på mysteriet. Hans dotter, Jens mamma, vill först inte höra talas om hans privatspaningar men dras sakta men säkert in i jakten på ledtrådar, även hon.

Efter alla Beckar och Wallandrar är det alltså dags för Ölandsförfattaren Johan Theorins böcker att hamna på vita duken. Filmatiseringen av hans första bok Skumtimmen är dessvärre inte helt lyckad.
  Bokens krypande spänning har i stort sett gått förlorad. I stället får vi ett ganska segt drama som aldrig tar fart, där dessutom mysteriets lösning, ger sig alldeles för tidigt. Att Ted ”Olyckan” Åström dyker upp i en liten biroll, räddar inte upp det hela.

Boken innehåller så många trådar, som knyts ihop mot slutet. Det känns som att Alfredsson haft svårt att bestämma sig för vilken tråd han ska dra i.
  Sen kan jag inte låta bli att undra varför filmen lanseras som ett mystery-drama. Vems påhitt var det?