Tehran blåser ut sin giftiga smog. Varje andetag hotar hälsan. Kylan förlamar, liksom de blodiga minnen staden bär i sin kropp. Men Zohreh finner sin fristad genom att gå ut på gatorna ju osynligare hon blir desto lättare känner hon sig. Hon är ”ingens dotter, syster, maka, mor eller ens granne. Hon var kroppen folk på sin höjd svor åt när de tvingades gå runt den.”

Marjane Bakhtiari bor i Malmö och har två kritikerrosade romaner bakom sig. ”Kalla det vad fan du vill” och ”Kan du säga schibbolet?” Båda handlar om familjer med rötter utanför Sverige, om den dubbla tillhörighetens glapp och sårbarheter, berättat med sinne för tillvarons humoristiska absurditeter.
  I denna tredje roman är staden Tehran i Iran en stor och allseende modersgestalt som ser sina barn fara illa, men utan att reagera eller agera: ”Hennes hostande och hennes puffande. Hennes melankoli och hennes humor. Hennes eviga trafikolyckor och hennes förmåga att andas vackert bland sina ruiner.” 

Några av stadens barn är berättelsens huvudpersoner, de båda systrarna Shahla och Zohreh, deras män , Bijan och Morteza, deras söner Mehran och Saman, mormor Mahrok, brodern Said och framförallt den döde brodern Kazem, som blev martyr i kriget mot Irak. Systrarna förhåller sig till saknaden, till mammans sorg, till sina söners ofria ungdom och planlösa liv genom olika strategier, som går ut på att skjuta bort, låtsas att allt är normalt, inte minnas tiden runt revolutionen, jakten, våldet, förtrycket. Och nu, samtalen om långsamt internet, flaskorna med alkohol, det ironiska poserandet, yogan. Rädslan som flammar upp när något oväntat inträffar.

Shahla har pengar till tjänstefolk och manikyr, Zohreh gifte sig med en man av folket som familjen föraktar men en man som är kapabel till kärlek och ömhet. Och mormor hittar de mest underbara trådar av kontakt mellan sig och barnbarnet Saman, de är besläktade själar. Detta porträtt av dagens Tehran kan jämföras med den totalsvarta filmen ”Min iranska familj” som just ni visas på bio. Bakhtiaris saga om Tehran, hennes döttrar och söner rymmer kärlek, omtanke och ömsinthet mitt i det mörka och jag tycker mycket om den.