Annelie Nordström blev förvånad över Socialstyrelsens beslut att vänta till 2015 med att införa de nya bemanningsföreskrifterna för demensboenden. Hon tror att det beror på den hårda kritiken från arbetsgivaren Sveriges kommuner och landsting, SKL. 
  – Jag hade väntat mig en stringentare hållning från Socialstyrelsens sida. Man kan inte lita på att myndigheter är oberoende, så känner jag. Det är tydligt att de har haft mycket kommunikation med SKL och nu säger man att man ska göra det här i samråd med dem. För vår del kommer vi kräva att om arbetsgivaren ska vara med så ska vi också vara med, säger Annelie Nordström.

Hon köper inte argumentet att det är bra att införa alla nya bemanningsföreskrifter samtidigt – utan menar att det vore mer logiskt att sjösätta de för demensboendena först för att se vad som funkar och lära av det när man utformar föreskrifterna för övriga äldreboenden.
  Annelie Nordström tycker inte att kommunerna ska behöva mer tid, eftersom hon menar att lagstiftningen egentligen redan säger att bemanningen ska anpassas efter behov.
  – Eftersom Socialstyrelsen såg att det inte följdes så sa man att det var angeläget, och då reagerade SKL med att säga att det blir jättedyrt. Då talar man om att man inte har följt lagstiftningen. Jag kan inte se annat än att SKL driver på mot en hög bemanning och en dyrare verksamhet, vilket vi tycker är korrekt, säger hon.

Annelie Nordström säger att frågan om skärpta bemanningsföreskrifter är viktig för Kommunals medlemmar eftersom många arbetar i verksamheter där bemanningen är för låg och där man inte kan leverera den kvalitet som man borde eller vill.
  – Det är så många av våra medlemmar som har så stora brister i sina arbetsvillkor, inte bara vad gäller bemanningen utan också sådant som delade turer. De senaste åren har vi lyckats tydliggöra det och att SKL inte lyssnar är anmärkningsvärt.

Under första halvåret 2014 ska Socialstyrelsen anordna utbildningar om de nya föreskrifterna för handläggare och beslutsfattare på äldreboenden. Annelie Nordström säger att hon inte har något emot utbildning, men att det inte är handläggarnas kompetens som brister.
  – De känner sig kringskurna av de ekonomiska förhållandena i kommunerna och känner att de inte kan bevilja det de vill bevilja. Det finns en tyst påtryckning på dem att inte bevilja, det har vi väldigt klara belägg för.