Danne njuter av att hålla rent

Danne Lorentzon.

Ingen människa kan säga att det luktar gott på Moskogstippen i Småland. Dannes kollega Hasse Karlsson skyfflar hushållssopor med en enorm truck och trutar och korpar flaxar där ovanför. En gammal potatis och en potta ligger bland bråten och de sönderrivna plastpåsarna. Danne poserar för KA:s fotograf. Han ler.
  Några timmar tidigare har han hämtat arbetsordern i väggfacket inne i personalrummet. Blåst i alkomätaren. Satt sig bakom ratten. Sagt:
  – Det blir en fantastisk dag i dag.
  Och när Smålandssolen gassar genom vindrutan är det inte svårt att tro honom.

I datorn i bilen finns en karta där varenda soptunna är utsatt.

Men det är ingen söndagstur vi är ute på. Han ska tömma 180 kärl i dag. Starta, stoppa, backa bilen på små och trånga bakgårdar och gränder. Dra gröna plasttunnor fulla med över hundra kilo sopor styck. Vara konstant övervakad med gps:en.
  – Datorn bekymrar mig inte ett dugg. Det finns säkert människor som tycker att det är jobbigt, men jag ser det som ett tillägg i arbetet och ett hjälpmedel.
  I datorn finns, förutom karta där varenda soptunna är utsatt, också en lista med alla adresser och tömningsställen inklusive portkoder. I bilen sitter också ett litet nyckelskåp med ett 50-tal nycklar till soprum, grindar och garage.

Danne säger att sophämtarjobbet i dag är ett ”rent” jobb. Det var annat förr när de hämtade med säck och ibland var tvungna att med händerna pressa ner soporna i de överfulla säckarna. På hans sopbil i dag häktas kärlet i på det som kallas kärllyften och med en joystick på sidan av bilen hivas den gröna tunnan över och sop­orna rasslar ner i bilen.
  – Vi är aldrig i med händerna på det sättet nu. Men visst luktar det ibland. Fisk och skaldjur är värst. Och kött som blivit riktigt gammalt.
  Vi stannar till bakom pizzerian Dolce Vita. Snabbt ut ur förarsätet, bort till soprummet, dra ut kärlet och med ett slabbande ljud blir gamla pizzarester och annat en del av dagens osande last. Längst ner på lastens botten skvalpar lakvattnet, själva sopjuicen.

Ingen kan säga att det luktar gott på Moskogstippen.

Några timmar senare är det dags för kafferast och Danne tar fram en termos och ett par ostmackor. Han berättar om slumpen som förde honom hit. Efter jobb som taxichaufför blev han arbetslös, en kompis i hemvärnet var i samma situation. Kompisen fick jobb som handledare på Arbetsförmedlingen och en av de första hans vän mötte på det nya jobbet var Danne. Det fanns ett ledigt jobb inom sophämtningen och sedan dess, 1995, har han varit sopgubbe.
  Efter pausen kör vi vidare genom Nybros gator och gränder. Danne bor i kommunen och berättar att han ibland också i jobbet tömmer familj­ens egna sopor.
  – Men det är hustrun som är bäst på sopsorteringen…